Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
£90 ENSLINGEN PÅ JOHANNISSKARET
»Nå, pappa, ja g får väl höra!» Elvira samlade hela sin
självbehärskning.
»Kapten Letsler, mitt barn...» Kommendörkaptenen
stannade i halva meningen, så slagen blev han av den
hastiga förändringen i Elviras ansikte. Med saktare röst
återtog han: »Du har ej mycket välde över dig, min flicka!»
En förtrytelsens tår blänkte i Elviras öga. »Detta är
kanske icke alldeles rätt, pappa!»
»Mellan far och dotter, mitt barn, är allt rätt! Du bör
väl vara övertygad, att jag icke skulle satt dig på detta
prov för din blygsamhet, i fall det icke varit en
maktpåliggande nödvändighet för mig att erfara rätta beskaffenheten
av dina känslor.»
»Var denna nödvändighet då så maktpåliggande, pappa,
när den person, som den å andra sidan lika nära rör,
kunnat resa bort? Bevisar ej det, att vårt samtal var
överflödigt !»
»Tack, mitt barn, för denna öppenhet, som försmår allt
undvikande! Emellertid har du orätt i din slutsats, ty det
är just hans avresa, som gjort vår förklaring nödvändig.
Georgs själ, häftig som en orkan och glödande som solen
under tropikerna, har icke kunnat dölja det starka intryck,
som du från början gjort på honom, och var och en har
kunnat se, att han är kär, kär som en tok, vilket bäst
bevisar sig av det konfysa brevet.»
Mörka skyar foro över Elviras ansikte. »Jag vet icke
halv viskade hon, »om pappa gör klokt i att ingiva mig
dessa tankar — jag kan vara dåraktig nog ändå! Varför
reser han?»
»Just för sin kärleks skull!»
»Nej, nej, pappa, det är icke troligt.»
»Mer än du föreställer dig. Han har en stark
hederskänsla och tror säkerligen, att det för mitt gamla
stamträd vore en himmelsskriande förnärmelse att mottaga en
borgerlig gren. Med ett ord: hedern och tacksamheten
binda honom ... han anser denna förening omöjlig.»
»Jag är säker på, att han är alltför djärv och stolt att
anse den på minsta sätt olämplig! Han vet, att pappa är
fördomsfri, att... nej, det är icke detta! Kanhända...
jag anar något annat.»
»Vad vill du säga?»
»Kanske en förut ingången förbindelse!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
