Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRETTIOFEMTE KAPITLET
IQI
Vid dessa ord for ett drag av allvarlig oro över
kommendörkaptenens ansikte. »Gud förbjude det!» sade han.
Elvira betraktade sin far med forskande blickar.
Kommendörkaptenen undvek dem. Men då fattade dottern ömt
hans hand. »Jag», sade hon, »har visat mitt hjärta så
öppet det ligger inför Gud — vill icke pappa nu också belöna
detta förtroende och lika öppet säga, att slumpen på ett
underbart sätt hjälpt fram pappas egna önskningar, med ett
ord: att min närvaro på denna resa icke varit utan avsikt?»
»Nåväl, mitt barn, om det är som du anar, att denne
unge man redan så länge varit mig kär, att jag ej har
någon högre önskan än att få kalla honom min son, så har ju
Gud själv, i det han vänt edra hjärtan till varandra, visat
att han gillar min önskan.»
»Det kan så se ut, pappa. Det kan likväl också bliva
annorlunda. Men ännu återstår för mig mycket att få veta
... Dessa tornkamrar» — här bröt Elvira tvärt en ny väg
— förvara någon hemlighet, som jag redan gjort flera
dåraktiga försök att utspana. Kapten Letslers avgjorda
likhet med porträttet av den siste ägaren, som iöre pappa
hade Helgenäs, detta, förenat med dunkla berättelser, som
från barndomen föresvävat mig om denne person, har
övertygat mig, att pappas deltagande för den unge skeppsgossen
icke helt och hållet härleder sig därav, att han räddade
Frits — nej, jag anar, att Georg Letsler och vi stå i någon
närmare förening?»
Sedan kommendörkaptenen några ögonblick iakttagit
tystnad, yttrade han: »Det resultat, vartill din egen
skarpsinnighet lett dig, är riktig. Men hemligheten är icke min:
den tillhör Georgs far, och ännu kan sonen blott ana den,
ifall han ens gör det. Dock vill jag säga dig, att i ett
sådant sinne som denne ynglings står kärlekens rot starkast
utan stöd och utan näring från några bikällor. Om han
en dag genom dig med laglig rätt besitter Helgenäs, må
han gärna veta allt ty så mycket kan jag förtro dig, att på
intet annat villkor kan varken han eller hans
efterkommande göra något anspråk gällande.»
»O, pappa», utbrast Elvira, och hela den återhållna
glöden låg uppenbarad i hennes ton, »jag förstår och är
sju-dubbelt nöjd däröver, att blott jag kan skänka honom dessa
rättigheter!»
»Och det andra, som du nämnde, var naturligtvis blott
en fantasi, hoppas jag?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
