Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRETTIOSJÄTTE KAPITLET
193
»Nej, pappa, därifrån avstå vi. Trodde jag som pappa,
att det vore fruktan för min börd och rikedom, som tvingade
honom att fly mig, då skulle jag icke behöva rodna för mig
själv, om jag dröjde kvar. Men jag bedrar mig icke —
han styres av en annan makt... Låt oss resa, ju förr
desto hellre!»
»Och lämna alltsammans?... Än om du sedan ångrar
dig?»
»Det gör jag ej ... Skulle det intryck, han mottagit, icke
vara nog starkt att bestämma över hans öde, så förmår ej
heller en årslång sammanvaro att fängsla hans hjärta. För
mig äro fjorton dagar eller fjorton år detsamma: jag
skätiker icke bort mitt hjärta mer än en gång... Nog,
pappa: är kapten Letsler vid sin återkomst till Sverige lika
villrådig som han nu syns vara, bör han aldrig ana, att han
vunnit mitt hjärta!» Sedan Elvira sagt dessa ord med en
säkerhet, som bjärt stack av mot den föregående
sinnesrörelsen, men vilken säkert kostade henne en större
ansträngning än kommendörkaptenen kunde fatta, steg hon
upp, kysste sin fars hand och avlägsnade sig.
XXXVI.
Medan kommendörkaptenen och hans dotter var på sitt
håll sökte utforska det obegripliga och högst
otillfredsställande i Georgs handlingssätt, låg denne utsträckt på toften
i en öppen vedskuta, som för full vind gungade mot
Gra-verna.
Georg andades djupt och tyckte sig med de friska fläktar,
som förde honom mot hemmet, insupa nya livsandar. Allt
mer och mer lade sig den starka, onaturliga spänningen,
allt mer och mer tillbakaträngdes de yrande fantasierna.
Han började känna ett slags lugn, sådant, som kan erfaras*
då man lämnat bakom sig antingen en hemsk verklighet
eller en förfärande dröm. Han ville icke minnas, och han
mindes verkligen icke allt v ad han sagt. under den
föregående natten, men han hade en dunkel aning om, att hans*
trogne hunds mellankomst hindrat honom från att i yrseln
begå en dårskap, som skulle lämnat hans heder i sticket.
Noga räknat, hade han kanhända under inflytelsen av den
makt, från vilken han med våld sökte lösrycka sig, redan
13 A Enslingen på Johannisskäret /.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
