Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192 ENSLINGEN PÅ JOHANN ISSKÄRET
Dessa ord slungade Elvira tillbaka ur den himmel, vari
hon redan inträtt. »Han nämnde för mig en ungdomsvän,
vars namn han önskade briggen skulle bära jämte mitt.»
»Du har drömt, mitt barn!» över den gamle
sjökrigarens väderbitna kind göt sig en stark rodnad.
»Icke så, pappa! Jag har ej glömt namnet Kornelia.»
»Detta är märkvärdigt!» återtog kommendörkaptenen
långsamt. »Någon barnslighet, kanske också ett försök att
se hur du skulle upptaga detta skämt: allvar kunde det ej
vara.»
»Förutsätt det likväl, pappa!»
»Huru vill du, att jag skall kunna förutsätta en
fullkomlig galenskap! Skulle Georg Letsler hava vågat förolämpa
sin gamle chef i hans egen dotter? Kan jag tänka något
sådant om den, som jag älskat nästan mer än min egen
son!»
»Kom ihåg, pappa», sade Elvira med en mildhet, vilken,
just emedan den var främmande för hennes väsen, utövade
en desto starkare makt på den, som hon ville intaga, »kom
ihåg, att det var på första dagen som han begärde mitt
bifall till detta förslag, och jag bör tillstå att det icke
skedde i någon ton som berättigade mig att tro, det jag
beviljade honom en personlig ynnest. Tvärt om var det
då säkerligen endast sin chefs dotter han ville uppkalla.
Han hade beslutat det långt förut, och under sådana
omständigheter måste pappa medgiva, att det på intet sätt
kunde anses förolämpande, att han döpte briggen efter
tvenne fruntimmer.»
»Det är sant... men varför nämnde han då icke strax
detta andra namn och anledningen varför han ville
begagna det?»
»Kanhända var det av blyghet.»
»Blyghet? Georg är icke blyg — du har nyss själv
förklarat, att du anser honom vara nog dristig att icke sätta
i fråga det han kan fria till dig!»
Elvira teg.
»Jag säger att detta är ett kinkigt fall, som jag önskade
rätt begripa... Kornelia — jag har aldrig hört honom
nämna det namnet, och att det ej kan vara av djup
betydelse för honom, har han mer än tillräckligt bevisat under
dessa fjorton dagar. Emellertid vill jag ej förhasta mig
med det brev, som jag ärnat skriva till hans far... och
om du så tycker, så stanna vi väl kvar ännu fjorton dagar!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
