Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Baron Henning hade under några dagar varit i ett
tillstånd snarlikt det, som en människa erfar, då hon från
drömmens bedrägliga lycka motspänstigt återvänder till
verklighetens tomhet och därunder långsamt reder sina
idéer.
Det förekom Hennings förnuft otänkbart, att en flicka
som Elvira, uppfostrad efter tant Rezias stränga
grundsatser och hitintills så kall i hela sitt väsen, hejdlöst skulle
lämna sig åt den första vilda nyck, som intog henne... och
vad annat kunde det nämnas, detta uppenbara tycke för en
henne alldeles främmande person, en sjöman ur
medelklassen, med Överdådig djärvhet...
I en sådan sinnesstämning, vilken under balen på
Skandinavien stegrats till den yttersta grad av oro och
obelåtenhet, träffades han av underrättelsen om Georgs hastiga
avresa, och redan när han första gången därefter återsåg
Elvira, tyckte han sig med nyvaknat hopp finna hos henne
en vänskaplighet, som nu, då han berett sig på allt annat,
gjorde så mycket starkare intryck på honom. Och då han
hörde omtalas, att hemresan var utsatt till fyra dagar
senare, trodde han, att någon för hans egna förhoppningar
gynnsam omständighet inträffat: kanhända hade Georg i
sin förvägna djärvhet friat under balaftonen och fått nej
... kanhända hade kommendörkaptenen själv blivit
uppmärksam på den unge sjögastens planer och raskt avklippt
dem?
Nog av: utsikterna hade åter ljusnat.
Det var tredje dagen efter Georgs avresa.
Elvira och Vendela hade nyss återkommit från en
promenad i staden, där de gjort sina sista upphandlingar*
Hästarna voro beställda till följande middag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
