Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under dessa tre dagar hade Elviras lynne visat idel
solsken för hennes omgivning. Inom henne däremot var det
total solförmörkelse. Hennes stolthet, som icke kunde låta
underkuva sig av den nyväckta kärleken, stridde
oupphörligt med denna om herraväldet.
»God middag, baron Henning? Ha vi ej ofantligt roligt
här i Göteborg? I går voro vi borta på middag... i afton
skola vi på supé, och i morgon — ja, i morgon, ack, då
återresa vi till vår lantliga enslighet för att börja vår idyll
på nytt!» Det var vid återkomsten från nämnda
promenad som Elvira, kastande några småsaker på ett bord i
salongen så yttrade sig till Henning, under det han
tjänstvilligt hjälpte henne av med hatt och schal.
»Vår idyll», upprepade han, och sökte antaga samma
tvungna glättighet, »ack, den var hänförande!»
»Ja, var den icke! Jag kan ej tänka mig något
behagligare än att i evigt lugn vegetera i det gröna med en bok
under armen, en halmhatt på huvudet och en lekande
handske i ena handen!»
»Nu blir fröken elak!» sade Henning. Men då Vendela
just i detsamma avlägsnade sig med de hemförda sakerna,
tilläde han sakta och mera uttrycksfullt: »Elak är för litet
sagt — det är grymt, fröken Elvira, att till mål för satiren
taga en tid, som, åtminstone för mig, varit den lyckligaste
jag upplevat!»
»Vad berättigar baron Henning att påstå, det jag yttrat
en satir?»
»Tonen och framför allt det obehagliga intryck, som detta
skämt gjorde på mitt hjärta!»
»Hjärta?» upprepade Elvira, sättande sig... »Vad baron
ofta förer det ordet på läpparna! Jag ville önska, att jag
vore så lycklig att en gång få se baron Hennings hjärta i
hamn, i en god, trevlig och lycklig hamn!»
»Vad — fröken Elvira skulle önska mig så mycken
säll-het?»
»Av hela min själ... tvivla ej därpå!»
»Och likväl tvivlar jag! Ty denna öppna, himmelska
godhet, fröken Elvira så olika, klingar väl ljuv i orden, men
måste dock innehålla en bedräglig villa... Jag har under
dessa fjorton dagar lidit för många kval att tro dem alla
nu vara försvunna.»
Vid denna häntydning steg en mörk rodnad över Elviras
ansikte, och om hon förut ärnat att låta endast händelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
