- Project Runeberg -  Enslingen på Johannisskäret. [Förkortad utgåva] / Vol II /
14

(1916) Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sida. Lyssnande stod Henning bredvid, beredd på ett
passande svar, ifall någon skulle inkomma.

Efter några ögonblick hade hon samlat de efter det
häftiga slaget dövade sinnena. »Vartill tjänade detta — säg
mig det?» Hon betraktade Henning.

»Fröken Elvira», sade han och tryckte hennes hand på
ett sätt som denna gång lät henne se bättre in i hans hjärta
än hon hittills gjort, »det var en dålig hämnd av mig, en
hämnd, som jag djupt ångrar. Men fröken Elvira lekte
nyss ännu grymmare med mina känslor... Jag är icke
lättsinnig: jag har älskat djupt och länge, men försmådd, ville
jag ej missförstå vinken, ehuru jag kunde hava erhållit den
på ett mera skonsamt sätt.»

»Baron Henning får aldrig skäl att beklaga sig över
bytet... Men förlåt, förlåt mig, vi måste förlåta varandra!»

»Av själ och hjärta! Och...»

»Tyst, säg icke mer — lämna mig... jag tycker, jag hör
min fars steg.»

XXXIX.

Dörren gick upp och fadern inträdde.

»Hur är det med dig, mitt barn?» Han såg ömt på henne.

»Förträffligt, pappa! Synes det då annorlunda på mig?»
Hon ställde sig framför spegeln och ordnade lockarna.

»Elvira!» Kommendörkaptenen skakade sakta på
huvudet.

»Pappa har främmande?»

»Har haft ... Det var Letsler, som så oförmodat kommit
tillbaka, men eftersom vi skulle bort i afton, få vi ej se
honom förr än i morgon förmiddag, då han tittar hit och tar
avsked innan vi resa.»

»Och vad nytt, pappa?»

»Just ingenting! Hans rörelser voro något osäkra: jag
fruktar, att han icke äger all den karaktärsfasthet, som jag
tilltrott honom, med ett ord, att hans lynne är flyktigt.»

»Jag tror snarare hans hjärta/»

»Ja, ja, det var något ditåt jag menade. Jag är icke
nöjd!»

»Men varför skulle ej pappa vara det? Om» —
hennes andedräkt blev kortare och orden nästan framstörtade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:36:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/enspaj/2/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free