Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid hemkomsten hade gumman Stormbom lämnat honom en
biljett Biljetten innehöll en bjudning till samme
grosshandlare, som sålt fartyget, och vilken icke hade sig Georgs
avresa bekant. Det var i hans hus, som kommendörkaptenen
och hans familj skulle tillbringa aftonen.
Utan ett ögonblicks besinning klädde sig Georg och i
akt och mening att bjuda spetsen åt varje fara, som kunde
bliva vådlig för den lycka han hos Fanny eftersträvade,
inträdde han nu i det rum, där största delen av sällskapet
var församlat.
Georg hade hälsat och utbytt några artiga ord med
värdinnan, och nu gick han dristigt fram till fröken von U.,
som obesvärat sade: »Jag tror kapten Letsler rangerar sig
på flyttfåglarnas sida?»
Det där lät ju ingenting, och ingen gav akt på de utan
minsta vikt uttalade orden. Men från Elviras ögon utgick
en hastigt försvinnande stråle, som likt en pil sköt genom
Georgs själ och gav hans kraftfulla föresats en märklig
sviktning.
»Jag skall ej se på henne!» tänkte han, men mot sin
vilja måste han se upp då han svarade: »Jag bekänner
min frändskap med dessa olyckliga stackare, som jag ofta
beklagat, och jag begär ej bättre än att någon annan ville
beklaga mig igen!»
»Jag hoppas likväl, att ingen visar herr kapten ett så
obehörigt deltagande.»
»Detta var egentligen litet hårt sagt, nådigaste fröken,
men om fröken kände vilken makt omständigheterna utöva,
isynnerhet på sjömän, så skulle fröken helt säkert döma
mildare.»
»Därpå tvivlar jag. Man har dessutom sagt mig, att
sjömän i allmänhet äro litet vidskepliga och tro på ett blint
öde, och i så fall antager varje omständighet gärna ödets
skepnad.»
De blevo avbrutna.
Men i dansen, senare på aftonen, sölcte Georg åter Elvira.
Hennes ögon strålade icke mera av denna glans, som i
början av deras bekantskap så mäktigt tjusat honom, men
däri låg nu ett annat fängsel, ej mindre starkt. Skyar och
blixtar korsade varandra... is och glöd omväxlade.
Följande morgon, sedan han i sällskap med Karolus
och gubben Stormbom besökt fartyget och med lättat sinne
funnit, att verksamheten för dess utredning bäst av allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
