Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i en sekund blivit förvandlade till en marmor med tusen liv
i var åder.
Slutligen framstammade Georg: »Jag kom för att säga
farväl.»
»Jag önskar lycka!» svarade hon med osäker röst.
»Nej, jag förtjänar ingen lycka!» återtog han och
nalkades ett par steg närmare... »Jag skall ej heller någonsin
vinna den, ty — mina önskningar äro i ständig strid!»
»En sådan strid», yttrade hon med lågande kinder,
»är...»
»... förräderi mot dem, till vilka dessa önskningar
växelvis höjas!» viskade Georg, och sjönk, glömmande allt, till
Elviras fötter.
Hon insvepte honom i en blick, som ej var ägnad att
återkalla hans förnuft.
»O», fortfor han, »jag var alltför förmäten, som vågade
ånyo blottställa mig för faran... Elvira, vet — o, förlåt,
förlåt... jag älskar, jag dyrkar, jag avgudar... nej, nej,
jag vet ju, att jag aldrig kan bli lycklig utom med henne,
min första kärlek. Förakta mig ej därför, Elvira: jag har
nog med mitt eget förakt... och se ej på mig så — då
vore jag i stånd att bryta eder, föresatser, tro och loven!»
Han tryckte Elviras hand till sina heta läppar och sprang
upp. Men då kallade honom hennes röst tillbaka: ;
»Georg!»
Vilket ljud! Fattades han av vansinne eller
förtrollning? Han lyssnade, med hänryckning. »Georg!» viskade
hon på nytt — och nu låg han åter vid den glödande
kvinnans fötter.
»Tag mitt liv, min själ, vad du vill», bad han stormande,
»men låt mig behålla min heder... Genom heliga löften är
jag bunden vid Fanny — hon måste bliva min!»
»Hon skall icke bliva din!» sade Elvira helt och
hållet-bortförd på lidelsens svallvågor. »Du älskar blott mig!»
»Och du», viskade han — »du?»
»Om denna fega strid upphör...»
»Strid? Allt är ju längesedan avgjort! O, Elvira, hon
kan icke ersätta mig dig — du kan icke ersätta mig henne
.., Det är avgrundskval att älska två kvinnor! Jag får ej
äga någon av er.»
»Du är ej heller värd någondera av oss!» sade Elvira
och stötte honom tillbaka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
