Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning fartyget fick, tycktes höja sig tills de nådde
himmelens sky.
Då och då tittade månen fram, när han fick sig en liten
fri fläck bland de farande molnen, och stormen dånade
med mäktig kraft under kampen mot vågen.
Efter en stunds vandring yttrade han: »Det här är
underligt — det känns liksom sjön bleve krabbare... Laga
lodet i ordning, så få vi se hur många famnar vi ha! Hör
ni något där framme?»
»Ja, kapten — det står visst aldrig rätt till! Det tycks
alldeles som om vi vore nära land.»
Stormbom, som varit nere några ögonblick, kom i
detsamma rusande upp genom kappen. »Mina aningar!»
mumlade han och skyndade till sin plats.
»Back där — och ut med lodet!» befallde Georg med
stadig röst.
En lindrig skrapning av fartygets köl mot havsbottnen
sade honom emellertid, att detta var onödigt.
Nu ljöd nästa order: »Ned med rodret — hala skarpt
bidevind!»
Men också detta kom för sent: briggen stötte tre å fyra
gånger i minuten.
»Timmerman, fram med yxorna... var klar att kapa
masterna ifall det behövs!»
Åter en skrapning... fartyget hade slagsida och satt nu
fast — inborrat i banken.
»Nu känner jag igen mig», skrek Georg, »vi ha strandat
på Hallands Väderö — de nidingarna ha tänt falsk fyr...
Kapa masterna!»
Störtsjöarna vräkte över varandra. Briggen var nära
att kantra ...
»Håll er fast — här kommer en svår... Farbror
Stormbom, för Guds skull, icke dit!» Men knappt hade Georg
uttalat dessa ord än han såg gubben, som ville vara med
0m verkställandet av någon manöver, på svallvågens topp
lyftas över relingen.
Blixtsnabbt var Georg framme och fick tag i sin gamle
väns ena ben. Men vågen tog hans fosterfader och
lämnade honom i handen blott en sjöstövel.
ögonblickligt kastade han av sig kavajen och
stövlar-aa, och påspännande räddningsgördeln, ropade han: »Ut
med storbåten, gossar, rädda schatullet och blecklådan —
nå ni stranden, så lyss efter om ni kan höra en sjöfågels-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
