Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅTTONDE TIDSKIFTET
TVENNE KVINNOR
XLIII.
Omkring en vecka efter de sist beskrivna händelserna
timade på Helgenäs den ovanliga omständigheten, att tant
Rezia lät inrulla sin vilstol i dagliga sällskapsrummet.
Dubbeldörrarna uppslogos med det lilla buller, som
betjäningen så väl kände, att hennes nåd älskade för sig och
sin rullstol, och ett tu tre stod den senare med sin
härskarinna på salongsgolvet litet åt kakelugnen till.
På den lilla vilsoffan låg Elvira. Vid tant Rezias
ankomst, reste hon sig och ringde efter ljus.
I detsamma uppstod något buller på gården. Röster
talade högt. Människor sprungo av och an.
Elvira spejade ut genom fönstret. Skymningen hindrade
henne att urskilja vad som tilldrog sig vid gårdens andra
ända. Men med anande känsla, att det vore hennes far,
ville hon ila ut, då hon i dörren hejdades av gamle
Igne-iius:>
»Är det pappa?»
»Ja, Gud ske lov, nådig fröken — frisk och kry! Han
har skickat mig förut, för att säga det han har en gäst
med sig. Det är en skeppsbruten, som strandat genom falsk
fyr på Hallands Väderö ...»
»Han kan bo i bruna hörnkammaren!» inföll tant Rezia,
som uppsnappat ordet skeppsbruten. »En sådan stackars
människa behöver inte sätta några myror i huvudet på en.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
