Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Och fartygets namn?» stammade Elvira, som av denna
sin fars försiktiga förberedelse började frukta något
förfärligt. »Fartygets namn, herr Ignelius?»
»Elvira Kornelia, fröken lilla!»
»Och den skeppsbrutne?» frågade hon med bleknad kind.
»Är kaptenen själv!»
Ett »ack!» undföll Elvira, och blodet flöt åter till hjärtat,
som nästan stått stilla.
»Jag tror, flickan är tokig!» småmuttrade tant Rezia i
sitt sinne. Men högt sade hon: »Du är alltför sensibel,
mitt barn, som tager dig en stackars sjömans malheur så
nära!»
Men Elvira hörde ingenting. Hon frågade brådskande:
»Befaller pappa, att han mottages här, eller skola vi föra
honom till baron Hennings rum... Han är väl icke sjuk
eller skadad?»
»Nej, bevars, han lär väl strax vara här med herr
baron!» och viskande tilläde han: »Jag ställer i ordning
ett par rum i stora våningen: gula sängkammaren och
kabinettet?»
»Det händer inte, alldeles inte, att en sjöman får sätta
sin grova stövel på de turkiska mattorna i praktvåningen ...
Herr Ignelius, våga sig inte fram med en sådan
förargelse!»
Då gick Elvira fram. »Tant lilla, det är en vän till
pappa, så gott som hans fosterson: kapten Letsler!»
Elvira viskade åter ett par ord i gubbens öra. Och
Ignelius skyndade ut.
»Jag ser hur långt ställningen avancerat nu!» yttrade
tant Rezia i spetsig ton. »Och som jag tycks vara en
överflödig person, anhåller jag som en grace att du täcks
ringa efter Jonsson — jag vill genast bli utrullad!»
»Ack nej, goda, nådiga tant, bliv kvar, för all del!»
»Nej, icke en minut, icke en sekund.. En skeppare
i gula sängkammaren med äkta sidenbrokadsgardinerna —
vet hon, min fröken, att icke mindre än fyra kungliga
personer sovit i den sängen! En skeppare, mon dieu, en
skeppare!» Tant Rezias huvud darrade, och spetsarna på
hennes huvudbonad darrade.
Betjänten kom, husjungfrun kom, och triumferande över
att åtminstone få avslå en bön, Elviras förnyade bön att
hon måtte stanna kvar, drogs nådig tant i sin rullstol ut
genom dubbeldörrarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
