Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sällskap med patron Holmers till deras hem. Jag måste
bekänna, att jag var alldeles förtjust i Fanny!»
»Fanny», återtog Georg, som behövt några ögonblick att
återhämta sig, »fann då verkligen nåd för fröken Elviras
ögon?»
»Jag har aldrig sett en täckare, älskvärdare och mera
värdig ung kvinna! Man måste se henne i hennes egen
omgivning för att rätt kunna uppskatta hennes
förtjänster. Och vilka färder vi gjorde tillsammans i
skärgården ! Jag ville att kapten Letsler sett oss klättra bland
klipporna... Jag besökte också» — här sänkte Elvira sin
röst till ett slags viskning: hon lyssnade utåt det yttre
rummet, varifrån hon hörde steg och några ord av sin far i
samtal med Ignelius.
»Vem, för Guds skull, vem besökte fröken?»
Elvira lade fingret på läpparna till tecken, att Georg
borde vara tyst. »Jag besökte Johannisskäret!»
»Store Gud — fröken har varit hos min far och...»
»Ts... pappa känner ej denna utflykt. I morgon skall
jag berätta det övriga.»
Georgs blick tiggde om ännu en upplysning. Men
kommendörkaptenen inträdde, och samtalet blev allmänt.
Efter aftonmåltiden, då Georg skildes från sin värd och
sin unga värdinna, fattade gubben Ignelius den massiva
silverljusstaken för att ledsaga gästen till bestämd ort.
Georg trodde, att de många gångarna aldrig skulle taga
slut, då han äntligen inkom i den så kallade prakt våningen,
tung och gammalmodig, och sist hamnade i gula
sängkammaren, där en trevlig brasa välkomnade honom.
Gamle Ignelius nedsatte armstaken på bordet, önskade
vördnadsfullt herr kaptenen god natt och bugade sig så
djupt, att han aldrig bugat djupare, icke ens när han till
samma sovrum ledsagat själve länets hövding.
XLIV.
Då Georg blev ensam, slog han sig ned framför brasan,
begrundande sitt öde.
Hans huvud sjönk mot handen. I falaskan bildade sig
fantastiska figurer: än var det gamle flaggskepparens
gestalt som hälsade och nickade, än hans gamle far, än Fanny
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
