Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 uppsatt mössa och i hela prakten av en styvrynkad
grå sidenklänning och uppstående halsfräs satt tant Rezia
i sin rullstol, roande sig att med en liten silverborste
putsa de glänsande naglarna ännu finare och slätare.
Jungfru Sofie stod bredvid med en flaska innehållande någon
behaglig essens för händerna.
När detta bestyr var slutat, yttrade tant Rezia: »Har
du hört, min flicka, om baron G:s komma hit?»
»Ja, till middag, hennes nåd!»
»Det ära bra... Giv akt nu på vad j ag säger dig! I
tall jag beslutar mig till, att teet skall drickas här inne,
så passa på, när serveringen är slut, och drag upp min
dyna så högt på ryggstödet, att jag bekvämt kan luta
huvudet mot den!»
»Jag skall icke glömma det, hennes nåd!» Sofie kände
på sina fem fingrar, att friherrinnan, sedan hon, för den
respekt baron Henning ingav, icke mer tordes befalla
Vendela, ej visste något angenämare än att händelsevis få
denna att ödmjuka sig. Ett bland gummans medel härtill var
att, då dynan fått sin behöriga riktning, med huvudet
skjuta den så småningom över ryggstödet i golvet; och då
hon gjort en så oförmodad resa, var tant Rezia alltid så
upptagen av samtalet, att hon ej märkte huru artigt
Vendela stod där med dynan i hand, väntande att få lägga den
till rätta. Men när det slutligen icke gick an att längre vara
döv för Vendelas upprepade »nådig tant lilla», sade hon
småleende: »Jaså, är det du, min lilla! Det var snällt, att
du kommer ihåg din forna befattning hos din gamla tant!»
»Gå ut, Sofie!» sade gumman. »Jag hör
kommendörkaptenen komma med sin sjöbjörn...»
»Sjöbjörn!» tänkte Sofie. »Jag undrar om hon sett en
så vacker karl!»
Kommendörkaptenen steg med Georg fram till tant
Re-zias stol. Men just som han vid den senares
vördnads-fulla bugning presenterade: »kapten Letsler», undföll ett
lätt utrop gummans läppar, varvid hon fick en så stark
nervattack att hon höll på att svimma.
Friherrinnans eau de luce var genast till hands. Men
då hon långsamt reste sig, understödd av Elvira, som även
inkommit, såg hon med spända blickar på Georg, som stod
henne helt nära och för sin del med verklig oro, blandad
med förvåning, betraktade den gamla damen.
»Jag fruktar, att jag på något sätt skrämde ers nåd!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
