- Project Runeberg -  Enslingen på Johannisskäret. [Förkortad utgåva] / Vol II /
48

(1916) Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»I fall jag skulle giva er rätt i detta påstående, så blir
det ändå endast mina nerver, som vi få anklaga därför.
Jag tillstår emellertid, att ert utseende frapperar mig...
Kusin» — tant Rezia böjde sig mot kommendörkaptenen —
»jag är säker, att min kusin även attenderat den påfallande
likheten mellan kapten Letsler och salig baron Wilhelm?»

»Jag har ej kommit att tänka därpå», svarade
kommendörkaptenen, »men det är ju så vanligt, att den ena
människans utseende återkallar den andras. Så t. ex. har jag
hört ögonvittnen påstå, att kusins likhet med salig
änkedrottningen skall hava varit så stor, att vid det tillfälle
då hon under sin resa gästade här på Helgenäs, man trodde,
att det var en villa som bländade, när man såg kusin vid
hennes majestäts sida.»

Nu kom tant Rezia icke vidare ihåg sitt nervlidande.
Behagligt småleende vände hon sig till den unge kaptenen
med en berättelse om högtidligheterna vid detta tillfälle, en
berättelse, vari hon med särdeles missbelåtenhet såg sig
avbruten av underrättelsen om de främmandes ankomst.

Audiensen var slut. Men i Elviras öra viskade tant
Rezia: »Jag tror, att jag är så bra, mitt barn, att, om du
behagar, vi kunna dricka teet i mitt förmak... Han är
verkligen förvånande, den unge mannen, för att vara
kof-ferdikapten!»

*



Baron Henning, i egenskap av gift och reglerad man,
ansåg under sin värdighet att komma ihåg det lilla puts,
som Georg spelade honom ombord på Skandinavien. Han
hälsade tvärtom Georg med den vänskapsfulla och
genomhyggliga godlynthet, varmed herr baron brukade närma sig
dem, vilka han ansåg sig böra lyckliggöra medelst ett slags
nedlåtande förtrolighet.

Lilla friherrinnan Vendela, såsom flicka den
anspråkslösaste varelse, vilken ännu utgjort en familjs allt i alla.
hade icke förgäves i ett och ett halvt års tid varit hustru
åt en man, som dagligen sade till henne: »Du är lika täck
som mången annan, vilken tror sig vara täckare än du,
Vendela lilla, och med undantag av en eller annan småsak,
som jag nog skall jämka bort, för du dig ganska väl. Kläd
dig alltid med smak, men så sparsamt som möjligt, och
framför allt glöm ej, att du icke mer är den obetydliga
Vendela, utan hustru åt en man, som även vill se dig veta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:36:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/enspaj/2/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free