Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Omkring en halv timme sedan Holmer insomnat,
öppnades dörren helt varligt, och Fanny smög sig in. Med
latta steg nalkades hon sängen, framsträckte handen över
huvudgärden och tog en stor nyckel, den hon stoppade på
sig, varefter hon lika lätt försvann.
Vid hörnet av gången väntade två av drängarna, vilka
Fanny visste vara henne så tillgivna, att hon kunde räkna
icke blott på tystnad, utan även på varje tänkbar
ansträngning, som hon kunde begära.
Tagande blindlyktan från den ene, gick hon i spetsen
för dem uppför vindstrappan, och sedan hon öppnat
dörren till löftet och låtit karlarna först stiga in, urtog hon
nyckeln och reglade dörren.
»Var är det, Berndt.!, under första, andra eller tredje
tiljan?» 1
»Under alla tre, mamsell! Patron har aldrig förr tagit
hém så mycket styckegods.»
»Gott! Fram nu med verktygen... bliv du vid den
mellersta, Berndt, och tag du, Sven, ihop med den nedra!»
Drängarna upptogo knivar och bänd järn.
Fanny stod lutad över mellanrummet, som skilde de
bägge luckorna, och vände lyktan än åt ena, än åt den
andra sidan.
Sedan sprirfgorna i det falska golvet blivit befriade från
den vanliga fyllningen och första plankan uppbruten, gick
arbetet lättare med de övriga, och nu visade sig flera
rymliga förvaringsrum. Ur dessa framplockades den ena
packan efter den andra, och Fanny, som räknade och
anno-terade dem, märkte på deras form och lätthet, att det var
vida dyrbarare gods än vanligt.
När sista säcken kommit i båten, smög sig Fanny åter
helt sakta in i faderns rum och hängde nyckeln på dess
plats.
Nu ilade hon till sin kammare, men utkom snart, klädd
i en åtsittande pälsrock, små sälskinnsstövlar jämte en
mössa av samm^ slag över det bortgömda håret.
Då båten lade ut, var misten så stark, att månen, ehuru
den skulle lysa, icke kunde fullgöra sin tjänst. Och det
var ännu långt ifrån att stormen sjöng på sista versen.
Under så vådliga omständigheter hade Fanny aldrig
fattat styret. Men döljande sin oro, svarade hon på Berndts
förslag att väcka Niklas, som kunde sköta rodret, att
sådant skulle vara ganska oklokt, då hon visste, att Niklas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
