Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öga känt sig förvandlad till en fullkomlig hare. Men innan
herr Ture knackade på dörren till kontoret, hade hans
ansikte åter anlagt sitt vanliga insinuerande uttryck. Han
anhöll om ursäkt för det han infunne sig så tidigt på dagen,
men som jakten under hela natten varit ute på
patrulle-ring, tänkte han nu få taga sig en liten vila på Strand.
Härvid gick Holmers fruktan i fällan.
Snart sutto herrarna i god ro vid det uppdukade
bordet. Jaktlöjtnanten lät sig väl smaka, och under det han
emellanåt sade Fanny en artighet över anrättningen, gjorde
han värden besked i ett glas av den gamla maderan.
Föregivande några bestyr med hushållet, avlägsnade sig
Fanny snart.
Då herrarna blivit ensamma och förtroligare genom den
raskhet, varmed glasen sköttes, yttrade Gran hastigt
avbrytande ett föregående samtal: »Min bäste patron
Hol-raer, det är orätt av mig att låta tiden förgå så här utan att
draga vinst av den! Jag är förvissad, att, på det
vänskapliga sätt v>i levat med varandra, herr patron långt för detta
vetat åt vad håll min mest brinnande önskan låg. Jag har
älskat mamsell Fanny från den dag, då salig farbror förde
mig hit. Hennes känsla har dock, efter vad jag tror, icke
varit mig bevågen, men av den godhet, som jag alltid rönt
av hennes far, bör jag åtminstone kunna hoppas, att min
anhållan om hennes hand icke ogunstigt upptages.»
»Nej, Herre levande Gud!» utbrast Holmer, ömsom
rodnande och bleknande, ty nu insåg han mycket väl, att han ej
skulle undgå att brinna i skärselden på ett eller annat sätt.
»Nej, jag har visst icke motarbetat herr löjtnantens
önskan. På heder och samvete icke! Ty ett sådant parti
kunde aldrig annat än lända oss till största ära.»
Efter så många vänskapliga försäkringar hoppades herr
löjtnanten att ännu i dag få kalla mamsell Fanny för sin
fästmö.
»Jaha ... det förstås ... så vida man bara ... med ett
ord, flickan är icke lätt att hantera: hon har sin idéer.
Herr löjtnanten vet vad jag menar: det finnes ingen brand
så liten, att det ej går rök av den.»
»Alldeles — och den röken har många gånger slagit
mig åt huvudet. Men under de långa år jag med tro och
tålamod avbidat mitt öde, har jag ej sett denna andra affär
komma till stånd, och därför torde turen nu vara hos mig
att försöka min lycka.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
