Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Visserligen, min värde herr löjtnant!» svarade patron
Holmer, i sitt hjärtas ångest nära nog kvävd av oro. »Men
vad skola vi ta oss till, ifall flickan svarar nej ?»
»Vi måste då», yttrade friaren med tonvikt, »upphitta
något medel att förmå henne säga ja!»
»Den som det kunde!»
»Håller hon icke mycket av en så god far?»
»Jo, hon håller visst av mig, min lilla Fanny, stackare
— det gör hon!»
»Då tror jag, att vi lätt nog kunna finna någon utväg
att inverka på henne. Om t. ex. herr Holmer skulle säga
T— jag ponerar så bara — att herr Holmer visste att
jaktlöjtnanten vore på väg att här göra en husvisitation just
i denna stund, då hela det dyrbara lagret, som i natt
insmugglades, utan tvivel bleve taget i beslag.»
Holmer skakade av en feberrysning från topp till tå.
Gamle Petter Gran hade mer än en gång vid
husvisita-tjioner förts bakom ljuset, men herr Ture kunde icke, såsom
hela orten sade, hin onde själv narra. Kanske hade han
även av mindre troget tjänstfolk köpt några underrättelser
öm de hemliga förvaringsrummen.
i »Herr löjtnant», sade Holmer, ställande ifrån sig glaset,
^detta var ett styggt skämt — jag var icke beredd på det!»
i »Tag saken lugnt, min bäste patron! Såsom jag nyss
hade äran underrätta, behöver den ju icke bli annat än en
supposition. Jag kan väl icke göra mer än lägga allt i
hjerrskapets egna händer: mamsell Fannys ja, och jag reser
min väg så fredligt som jag kommit.»
»Men än en gång: i den händelse», pustade Holmer,
»^tt jag ej kan förmå henne till detta ja?»
»I den händelsen, vilken jag, för vår gamla vänskaps
skull och herr patronens framtida affärer, hjärtligt önskar
ej måtte inträffa, ser jag mig tvungen att förvandla vårt
lilla skämt till allvar! Och har man en gång vänt avog
sköld mot varandra, så vändes den ej lätt tillbaka.»
Holmer satt, alldeles handfallen. »Låt oss ännu icke
misströsta», stammade han. »Jag skall göra allt vad i min
måkt står.»
Med tungt hjärta begav sig patron Holmer till sin
dotters rum.
Fanny stod i väntande ställning mitt på golvet. »Pappa
behöver icke säga ett ord: även om jag ej gissat
alltsammans, skulle jag genast läsa det på pappas ansikte.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
