Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utan överläggning, följande ögonblickets impuls, skrev
jag de olyckliga orden: »Jag skall komma!»
I slutet av brevet stod följande ord av Leopoldine:
»Wilhelm, vi längta efter dig!»
Ännu försökte jag sträva emot. Men överallt, vart jag
än blickade, såg jag dessa ord: »Wilhelm, vi längta efter
dig!»
Och så skrev jag: »Jag skall komma!»
Sakta, med osäkra steg, trädde jag inom de grönmålade
portarna till det lilla vita huset med sina gröna jalusier.
Men vilken var den känsla, som intog mig, då under
skuggan av den stora lind, vilken bredde sina grenar över
ingången, jag varseblev en liten flicka, vars sköna drag
alltför tydligt förkunnade av vars blod hon var. Hon tumlade
om i gräset med Richards stora hund, som genast
igenkände mig och mottog mig med väldiga smekningar.
Vilket liv begynte nu!
Jag vandrade vid randen av en avgrund... Men de
äro svåra att se, dessa avgrunder, Över vilka berusande
blommor växa.
Aldrig var ett äktenskap lyckligare än Richards och
Leopoldines! I hennes hjärta brann en himmel av kärlek
— och där bodde han ensam, självhärskande, medan jag,
skälvande av vansinnig svartsjuka, stod utanför och
kastade avundsfulla blickar dit in.
Och ändå — ändå var han mig kär!
3-
Dagen efter min ankomst till Sorgenfri hade Leopoldine
fått i huset en ung flicka, vilken skulle förbliva där i
egenskap av biträde och sällskap. Hon var på långt håll släkt
med Richard, men för övrigt en varelse, som i avseende på
hjärtats egenskaper icke ägde den ringaste frändskap med
min ädle vän.
Henrika var långt ifrån ful, men bredvid Leopoldine
föreföll hon så, emedan en tydlig avund, en sötsur
bitterhet vanställde hennes ansikte. Leopoldine var god mot den
fattiga Henrika och fördrog med tålamod all den brist på
vänlighet, ja, på vanlig artighet, som röjde sig hos henne,
då fråga blev att uppfylla någon Leopoldines önskan.
Denna avighet anmärktes emellertid av Richard, och han före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
