Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
orsaken till detta utbrott, skulle icke hava missförstått det.
Men det fanns en, som, utan att hava hört det föregående
samtalet, genom den sakta uppskjutande dörren sett
tårarna, hört de sista orden. Det fanns en, som hade sett
vännen för sin hustrus fötter,
I rummet var skumt. Vi visste om ingenting.
Jag flydde till min kammare.
Leopoldine kvarblev i stum smärta.
Denna afton talade hon ej med Richard: det var troligen
kännedomen om den älskade mannens stränga grundsatser
i avseende på hedern som stadgade hennes beslut att
avvakta min avresa.
Jag skulle fara tidigt på morgonen. Jag hade sagt
henne det... Men hon hade ej haft en blick, ett ord till
förlåtelse.
4-
Natten kom — vilken natt!
Jag tillbragte en del av den att skriva ett långt brev
till Richard, i vilket jag sökte reda och ordna alla de
tankar och känslor, som under de sista tre åren välvt sig i mitt
huvud och hjärta. Jag beskrev Leopoldines djupa avsky
för min svaghet. Ack, jag visste ej, att Richards egna
ögon, att hans egna öron genom det grymmaste
missförstånd uppfattat förhållandet helt annorlunda!
Men emellanåt, under det jag skrev, gisslades jag av den
allt övervägande bittra vissheten, att den kvinna, som jag
med den varmaste dyrkan tillbad, tänkte på mig endast
med hat — med förakt! Föraktad av henne, vad hade j ag
vidare att beställa med livet?
Ur stånd att söka lugn i sömnen, gick jag ut att avkyla
mitt brinnande huvud.
Jag blickade upp till Richards rum och kände en
skälvande aning genomila mig, då jag varseblev, att ’han ännu
så långt inpå natten befann sig där.
En tanke banade sig hastigt väg genom
sinnesförvirringen: »Jag skall uppsöka honom nu, i detta ögonblick!»
Och jag smög med en förbrytares varsamma steg
uppför trappan, stannade vid dörren och lyssnade. Allt var
tyst och nyckeln urtagen.
Slutligen klappade jag på. Men intet enda ljud
förrådde, att jag blivit hörd. Jag böjde mig ned ©ch blickade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
