Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nan jag Hann kasta mig över honom, hade han tryckt
av... alltför säkert: han föll — och hans blod stänkte upp
på mig.
Georg... min son ... vad då fattade mig känner jag ej.
Ty nästan samtidigt med det skott, som slutade Richards
liv, brann ett annat.
Men min hand hade darrat: döden ville ej ha^k flera
offer.
Veckor hade förflutit, då jag vaknade på ett sjukhus.
Vid min säng satt en kvinna. Hennes anletsdrag voro
gulnade och infallna. Det var Henrika.
Och denna varelse hade tårar i ögonen!
Med fasa stötte jag henne ifrån mig.
Men hon lämnade mig icke. Hon föll på knä, hon
förpestade mig med sin andedräkt, hon framstammade ord om
en osalig kärleks förödmjukelser, hon bad, hon besvor mig
om förlåtelse, om förbarmande. Hon sade mig, att hon
övergivit allt för att vårda mig, hon ville ständigt följa
och tjäna mig.
Jag svarade ej ett ord: jag försökte till och med att
kväva min avsky tills jag fått svar på en fråga, som
oupphörligt ville över mina läppar. Slutligen fattade jag mod,
jag uttalade ett namn: »Leopoldine?»
Nu bleknade hon, denna förhärdade varelse, som, för att
hämnas sin obesvarade lidelse, åstadkommit så mycket
elände.
Det var då något förfärligt! Jag måste likväl veta det,
skulle det än kosta mitt liv. Vad var väl livet för mig?
»Tala», sade jag, »tala!» Och min röst lät henne
säkerligen förmoda, att hon hade att göra med en människa,
som ej skulle släppa henne utan svar.
»Bliv lugnare», bad hon med smekande ormtunga, >sedan
skall jag ej dölja något!»
»Är hon död?» Jag grep henne stadigt i armen, liksom
av fruktan att hon skulle fly undan.
»Nej, nej, hon är icke död — hon...»
»Nå, vad?»
»Hon sitter på dårhuset.»
Då jag tillfrisknat, drogs jag inför rätta. Richards brev
inlämnades till domstolen genom Henrikas försorg, ty
hennes hat till Leopoldine var ännu icke släckt: den armas
rykte skulle fullkomligt söndersmulas och mitt förhållande
till båda makarna på samma gång sättas i en fullkomligt
6 B Enslingen på Johannisskäret II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
