Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5-
Jag hade satt mig vid fönstret att avvakta solens
uppgång. Hon rann upp. Klockan slog halv sex.
Ännu återstod en halv timme. Jag sökte döda den
genom att framplocka och ordna de sista av mina saker. Jag
skulle resa omedelbart efter mitt samtal med Richard.
Äntligen stod urvisaren på sex.
Jag fattade min hatt. Jag for med näsduken över
pannan för att borttorka ångestsvetten, som i stora droppar
flöt däröver.
Jag trädde över tröskeln, men gick åter in och såg ännu
en gång på klockan. Det hjälpte ej — jag måste framåt.
Slutligen stod jag utanför Richards dörr.
Jag var då så utmattad, att jag under en lång stund
saknade förmåga att klappa på.
Nyckeln satt i. Men djup tystnad rådde där inne.
Nu grep mig den gräsligaste fasa. Skulle Richard...?
Hela min kropp skälvde.
Jag slog upp dörren... Richard stod mitt på golvet.
Jag hade velat knäböja och inför Herran lägga hela mitt
hjärta som offer, men jag fick se Richards ansikte, och
förfärelsens tyngd föll åter över mitt bröst. Detta ansikte
var nu blekt och kallt som döden. Dessa läppar krusades
ej av den minsta rörelse. Dessa ögon, förr så vältaliga,
syntes nu likt dimmiga speglar, vilka ej mer kunna
upptaga någon bild. Det var icke Richard — och ändå var det
han.
Jag nalkades honom. Men jag kunde blott få fram ett
par halvbrutna meningar: »Jag svär dig, vid min själ, att
det i går var första gången...»
Med en befallande rörelse gav han mig tecken att tiga
och ej komma närmare. Därefter yttrade han dessa ord,
vilka aldrig upphört att ljuda i mina öron — de tillföras
mig i stormens åskor, i vågens brus, i lugnet, i vilan:
»Wilhelm von U., jag unnar dig ej den lyckan att dö i en
ärlig kamp — ej heller vill jag mottaga döden av din hand.
Men inför Guds domstol stämmer jag dig till ansvar för
det du rånat och bestulit mig på allt...»
Med blixtens snabbhet fattade han en pistol, den ena
av de två, som legat dolda under duken på bordet, och in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
