Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade erhållit hennes löfte att ej forska i detta mörker —
ett sådant löfte var ej svårt att erhålla, ty hennes tillit
till min heder var gränslös. Hon visste även, att mina
förhållanden icke tilläto mig att leva ute i världen bland
människorna, dem jag i alla fall avskydde, och att följaktligen
hennes livs sällhet bleve inskränkt endast till den, som
vri skulle finna i våra hjärtan och vårt hem. Och tusen
gånger sade hon, att den vore henne nog.
Jag ankom till Helgenäs, men min nedslagenhet att
veta, det jag för sista gången hälsade det gamla
herresätet såsom mitt, var så djup och talande, att den efter vad
jag sedermera hörde, antogs såsom en tydlig aning, att
jag snart skulle sluta ett liv, vilket varit så rikt på
motgångar.
Ignelius besvor mig, att jag skulle avstå från denna
plan, vilken jag anförtrott ensamt åt honom. Men jag
var obeveklig.
Sedan jag med Ignelius uppgjort allt och
penningtransaktionerna blivit ställda i överensstämmelse med vad
som skulle inträffa, rustade jag mig till den sista resan
— och, i sanning, jag skulle den dagen varit till freds, om
det burit ned i den gamla familjegraven i stället för ut i
den stora ödemark, där jag endast genom ett dubbalt
bedrägeri, fortsatt genom hela livet, kunde vinna målet för
mina önskningar. Och likväl, när det var hunnet, detta
mål, var fanns då den borgen, som försäkrade mig, att
min så dyrt betalda lycksalighet skulle bliva varaktig?
I Tyskland verkställde jag på ett ganska enkelt sätt min
plan. Man trodde mig hava med avsikt ändat mitt liv i
Rhenfloden, medan jag flydde långt bort från den plats,
där mitt öppna brev, som förkunnade detta mitt beslut,
jämte mitt pass och alla andra handlingar tillkännagav
vem den sinnessjuke resanden varit och vart hans papper
skulle sändas.
Från Tyskland jagade jag genom natt och dag till Norge,
där j ag ett par veckor levde i den fullkomligaste
avsöndring för att så småningom återsamla mina sinnen till
ett sista steg, ett steg, på vilket hela utgången berodde.
I en avlägsen dal, omsluten av jättefjäll, genomskuren
av en väldig skogsström, men dock icke så människotom,
att man ej kunde erhålla allt vad som behövdes för livets
uppehälle, utsåg jag vår blivande bostad. Jag köpte mig
ett litet täckt hus och inredde och möblerade det med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
