Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Pappa», avbröt Fanny, återtagande sin vanliga
beslutsamhet, »tro mig, vi hava icke mer än ett val, men för att
begagna det, måste pappa anlita hela sitt mod!»
Patron Holmer såg på sin dotter med stora, förvånade
ögon. »Nå??»
»Vi måste låta godset ligga där det ligger, tills bättre
rider inträffa.»
»Skall jag anse dig rubbad till dina sinnen, mitt barn
— eller vad vill du jag skall tro? Nu, när jag, vid det
enda tillfälle, som kanske någonsin yppar sig, kan få hem
det som ett intet och genast på väg till rätt destinationsort,
skulle jag låta det ligga kvar för att bli förstört av fukt
och mögel?»
»Detta kan väl i första ögonblicket förefalla pappa
oförnuftigt, men låt oss antaga, att vi till och med sänkt det,
då har ju pappa endast förlorat varorna, vad i alla fall
skulle blivit händelsen vid visitationen. På detta sätt
förkomna, spara de däremot pappa halva förlusten, då pappa
har penningböterna i behåll. Vill pappa åter bestämt ha
hem säckarna, så blottställa vi oss för vådan av en
utgång, som knappt kan anses osäker, ty vem vet om ej
historien med jaktlöjtnantens olycka är en list,
uppspun-nen för att bringa pappa dess säkrare i snaran? Dessutom
har han sina spanare.»
»Vad du säger, mitt barn, röjer en skarpsinnig tanke,
men, ser du, när frågan är om ett mål, till vinst eller
olycka, måste också något vågas. Men med Gran har det sin
fullkomliga riktighet. Nils i Elgö kom därifrån i
eftermiddags: han har varit inne hos fru Strömsten och hört
det av hennes egna läppar. Dessutom är Luktare-Kalle åt
staden, för att hämta doktorn — jag hade så när glömt det
förnämsta.»
Fanny besvarade denna lugnande underrättelse blott med
en suck.
»Och nu, min flicka, för att smida medan järnet är varmt
reser jag ännu i kväll upp åt Ersängen och uppgör med
Rasmusson, att han med sina hästar och långkärran
möter här i morgon afton vid tiotiden för att frakta godset
till Bro. Därifrån drager en annan försorg om dess vidare
fortskaffande, och den får sedan stå klinken, om olycka
händer.»
»Vore vi endast så långt!»
»Vi komma, vi komma — det skall gå helt prydligt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
