Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svag röst. »Det var hederligt att... å, de bovarna — jag
orkar ej mer...»
»Gud fördöme dem!» sade Holmer skenheligt, medan
han i sitt hjärta välsignade dessa värdiga män, som velat
hämna sig på den hatade tjänstemannen. »Gud fördöme de
uslingarna! Min bäste herr löjtnant, jag är så rörd och så
häpen, att jag ej kan uttala min harm.»
»Tack, tack! Hade vi levat på den gamla goda foten...
hå, mitt bröst... mitt hutud, mina ögon... Jag hoppas
åtminstone, att mamsell Fanny icke belett mitt missöde?»
»Nej, bättre är hon uppfostrad, herr löjtnant! Då hon fick
höra olyckan, utbrast hon: ’Min Gud, pappa, jag får icke
en blund i mina ögon denna natt! Den stackars
jaktlöjtnanten — visst var han sträng mot oss, men det var i
laglig rättvisa, den ingen kan förtänka honom.’»
»Sade hon verkligen så?» utbrast Gran häftigt. Men
strax därpå tilläde han långsamt: »O, vad jag lider...
Denna flicka... ja, herr patron, om jag ännu ägde minsta
skymt av hopp... Men jag vet icke vad jag säger!»
Holmer, som fruktade att råka illa ut, ifall något vidare
blev talat i detta ämne, och dessutom icke behövde mera
visshet än han redan vunnit, tog nu avsked, föregivande
att han ej längre tordes falla löjtnanten besvärlig.
»Kom snart tillbaka!» bad herr Ture. »Jag lär val icke
slippa med mindre än ett par veckors karantän.»
»Det skall jag visst, min bäste herr löjtnant: med allra
första skall jag ha den äran och glädjen att återkomma.»
»Din räv — du är snart i fällan!» mumlade den
triumferande tulltjänstemannen, då gästen avlägsnade sig.
»Nu», utbrast jaktlöjtnanten, när Kalle återkom från
bryggan, dit han följt den så illa begabbade mannen, »bort
med alla krämpor! Nog fan är jag så öm i kroppen, att
jag snarare hade lust att ligga här och skrika än ge mig
ut och strapatsera, men det hjälper icke.
Rössöskurkar-nas tur kommer efter:. kronans angelägenheter gå framför
ens egna... Giv hit kläderna, så får jag försöka!»
Och stödd på Kalles arm, vandrade jaktlöjtnanten främ
och åter i kammaren, tills han så småningom fick makt med
fotterna och, såsom han sade, gjort sig hård mot värken.
Efter hand fullbordades toaletten, och äntligen stod han
fullklädd i en simpel sjömansdräkt och sydväst djupt
nedtryckt över ansiktet — detta senare dock endast på prov,
ty ännu återstodo några timmar, innan tiden var inne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
