Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sedan han slutat berättelsen, frågade Kalle:
»Löjtnanten tar väl emot Holmer?»
»Det kostar på utav fan, men för att göra honom fullt
säker, så får jag väl bekväma mig därtill.»
*
Patron Holmer, vida skild från föreställningen om den
makt jaktlöjtnanten även i sin närvarande belägenhet
utövade, lade snart till vid Rössöbryggan och fann lämpligt
att utbrista i djup förvåning, då han såg tulljakten ligga så
av tacklad liksom hon här ärnat övervintra.
På vägen upp till fru Strömsten, hos vilken patronen
naturligtvis hade sitt huvudkvarter, mötte han en av
Rössö-piltarna, just en av dem, som varit med i försåtet mot
jaktlöjtnanten. Och på sin fråga efter denne, fick Holmer,
ehuru i förtäckta ord, veta nog för att känna sitt mod
växa sju procent, och det växte sju procent till, då han vid
inträdet i vardagsstugan fann Luktare-Kalle sittande i
godan ro med benen i kors framför kakelugnen, sysselsatt
att lappa en tröja, och Olaus, hans kamrat, stående vid
boddisken i färd med en rulle bladtobak.
Sedan Holmer hälsat och frågat efter värdinnan, som
för tillfället icke var hemma, frågade han Kalle, om han
kunde få gå in till jaktlöjtnanten och uttrycka sin ledsnad
över det nesliga våldsdåd, för vilken denne varit utsatt.
Kalle gick och återkom snart med det svaret, att
löjtnanten fann besöket så vänskapsfullt av patronen, att han
ej kunde neka att taga emot honom.
.»jfo.jag är man att lura dem!» sade Holmer till sig
själv, i det han, förnöjt strykande sig om hakan, på tå
följde Kalle till sjukrummét.
Herr Ture hade nu över pannan en bred bindel, vilken
såsom infattning åt det gula ögonlocket, skråmorna och
blåmärket. gav honom ett högst betänkligt utseende. Han låg
utsträckt raklång och orörlig i sängen och syntes med
yttersta möda kunna göra en liten vridning på huvudet till
tecken att han kände igen och hälsade sin gode vän.
Patron Holmer blev vid herr Tures åsyn så bestört, att
han, trots förtjusningen att se sina mest svindlande
förhoppningar överträffade, i första ögonblicket förlorade sitt
vanliga ordförråd.
»Stig närmare, herr patron!» yttrade jaktlöjtnanten med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 22:36:31 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/enspaj/2/0103.html
