Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ret av en låga från Johannisskäret: det var aftonbrasan i
enslingens rum.
Själv stod han vid fönstret och välkomnade under
stumma nickningar de vinterliga gästerna. Hans hår var nu
lika vitt som snöflingorna, men för övrigt syntes ingen
märklig förändring hava inträffat på de två sista åren:
det var de fyra föregående, som gjort honom till gubbe.
Med förtvivlans och orons lyktade strider hade han upphört
att åldras. De för varje år allt mera och mer förmildrade
dragen började återtaga den renhet, som utmärkt dem i de
skuldfria dagarna: han blev vacker, ty sinnesfriden gav det
bleka, ädelt formade ansiktet ett lugn, som bredde sig till
varje rörelse.
Letsler vände sig från fönstret.
Det flammande skenet av brasan upplyste rummet, vilket
genom Georgs kärleksfulla omsorger nu fått flera
bekvämligheter, än det förut ägt. Nicolines kammare stod
fortfarande öppen, och även dit in, på de vita gardinerna och
de friska murgrönsrankorna, kastade elden sina lysande
strimmor.
Tavlor och kartor, uppstoppade fåglar, indiska flugviftor
med mera upptogo väggarna i Letslers eget rum, där en
bokhylla jämte en liten svarvstol vittnade, att enslingen nu
mera kunde fördriva den långa tiden med de
sysselsättningar, som han fordom älskat.
Letsler hade börjat vandra av och an i rummet,
undrande om icke Karolus snart skulle komma. Det syntes
honom även, att Nisse dröjde alltför länge med påsättande
av den nu dagligen i gång komna tekitteln.
Äntligen hördes Nisses väl bekanta steg från
grannkam-maren, och strax därefter puttrade vattnet på elden.
»Jag just längtar att få en kopp varmt te, det är kyligt
i kväll!» sade Letsler, i det han, bjudande god natt åt de
alltjämt förbiilande snöflingorna, nedfällde rullgardinen och
därvid i sitt hjärta tackade Gud, att den tiden var förbi,
då han vid sådant väder sökte sin plats där ute på den kalla
klippan. Nu kändes det så lugnt och varmt i kammaren,
ombonad med en god matta och tjocka gardiner.
Medan Nisse uppdukade det lilla tebordet, lade Letsler
tillrätta på sina hyllor några vackra snäckor, vilka han i
dag haft. nere för att damma, och han hade knappt lagt den
sista på sin plats, då starka, raska steg återljödo från
hällen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
