Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag dina kalla blickar, dina kalla ord! Du måste ju kunna
se, att jag älskar dig över allt på jorden, då jag för din
skull vill åtaga mig det nästan omöjliga, att stilla de
bandhundar, som ligga där ute och vänta på rov! Jag är
icke hämndlysten... jag älskar, jag kunde dö för dig: jag
frågar ej efter din förmögenhet, jag vill blott ha dig...
dig!» Han böjde sig allt närmare ned mot henne.
Då vägde Fanny ej mer på vinsten eller förlusten genom
sin tystnad: hon uppgav ett rop, som trängde genom hela
huset och uppväckte dess personal.
I samma ögonblick öppnade jaktlöjtnanten dörren och
utstötte en vissling så hög och gäll, att icke ljudet från en
jägarpipa kunde höras mera klart.
»Du får väl tid att ångra dig !» var hans sista ord. Och
nu ej kännande någon kroppslig smärta, rusade han utför
trappan, nedåt gården och slog handen i fordonet, så att
det skramlade nära nog så häftigt som Holmers tänder.
»I kunglig majestäts och kronans namn gör jag beslag på
både gods och forselredskap!» dundrade han med en röst,
som förvandlade de fyra handlande personerna till
fullkomliga bildstoder.
Den yrvakne bodbetjänten, som med en lykta kom
springande till stället, raglade flera steg tillbaka då han
varseblev den stumma gruppen. Ännu låg jaktlöjtnantens hand
utsträckt över kärrskarmen, Luktare-Kalle hade fattat
hästarna vid tygeln och höll djuren orörliga, forbonden, till
hälften på knä, fasthöll sig vid ena hjulet, drängarna stodo
gapande, men patron Holmer själv hade dignat ned på
marken.
Där uppe stod Fanny blek som döden.
LIV.
över en månad hade förflutit sedan Strandsgården i sina
annaler inregistrerat det sista smuggleäventyr, som tilldrog
sig inom dess murar.
Det var en gråkylig eftermiddag i början av december.
Lätta snöflockar dansade genom luften och jagade
varandra i allt starkare fart nedåt berg och klippor, från vilka
vinden åter bortblåste de fridlösa.
Likt det vänliga skenet från en fyrbåk glänste nu skim-
8 B Enslingen på Johannisskåret II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
