Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fråga: han kunde nu obehindrat fria till Fanny, när han
behagade — ingen satte sig däremot, och noga räknat, tycktes
hans far i sin närvarande sinnesstämning lika gärna vilja
ha Fanny som Elvira till sonhustru.
»Karolus nämnde som hastigast i går, att patron Holmer
trasslat in sig i några ledsamheter med jaktlöjtnanten —
men det är väl icke så farligt, hoppas jag?»
»Jo, ganska farligt: det angår ej mindre än hela hans
förmögenhet och förlusten av handelsrättigheterna.
Jaktlöjtnanten har länge spanat efter tillfälle att riktigt plocka
Holmer, såvida ej denne ville i utbyte mot hans
fördragsamhet övertala Fanny att giva honom ja på det
mångåriga frieriet. När nu tillfället äntligen kom, och Fanny
vägrade, fingo de tillräckligt lära känna Ture Gran.»
»Store Gud, min stackars, stackars Fanny!» utbrast
Georg, åter med hela sin livliga själ hos barndomsvännen...
»Men berätta mig de närmare omständigheterna, pappa!»
Letsler, som väl kände den ledsamma historien, kunde
häruti uppfylla sin sons önskan. Och med det . varmaste
deltagande följde Georg alla de scener, som fadern
skildrade.
Det behövdes knappt mer än vissheten om Fannys
fattigdom och nästan värnlösa belägenhet för att ånyo uppväcka
Georgs slumrande kärlek. Hans hjärta uppvärmdes helt
och hållet vid den fullständiga beskrivningen om alla
hennes åtgärder, vilka Letsler inhämtat dels av Nisse, och dels
av Karolus, som genast begivit sig ditöver och fått höra
alltsammans av den alldeles till en trasa förvandlade
Holmer, vilken nu anklagade sin dotters envishet för hela
olyckan.
»Är hon ej en kvinna av sällsynt värde, pappa?» sade
Georg och samlade i sitt hjärta alla de spridda dragen av
Fannys ljusa bild.
»Av högt värde, Georg — men jag behöver icke
förmana dig att gå till väga med den högsta grannlagenhet,
sedan du... du förstår... icke skrivit efter din hemkomst
och jag naturligtvis ej kunnat eller ansett för rätt att dölja
var du uppehöll dig!»
»Var icke rädd, pappa —: det kan nu gå blott så
småningom ! Men jag får god tid på mig, ty blir jag ej
avvisad med detsamma, så övervintrar jag här på
Johannisskäret.»
Letsler nickade bifall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
