Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LVI.
Sedan patron Holmer under flera veckor av fullkomlig
själssvaghet hållits vid sängen, började han äntligen anlita
sina medtagna krafter och gå uppe. Men han var så
modlös, så nedslagen, så alldeles handfallen, att han ej
förmådde tänka sig en tid framom den närvarande. Det enda han
förmådde var att oupphörligt klaga över sina olyckor och
att från dagens början till dess slut förebrå Fanny, att hon
vore skulden till allt, varvid han, liksom för att hämna sig,
oftast bifogade den försäkran, att hon kunde taga för
avgjort, att ingen numera frågade efter henne och att hon
nog finge gå i fred för friareanbud, sedan hon icke hade
en vitten att vänta sig i hemgift.
Med nästan övermänskligt tålamod hörde Fanny allt detta,
men hon hörde det ej under liknöjd sorglöshet, utan som
hon i sin själ kände, att hennes far åtminstone på visst sätt
hade rätt, tröttnade hon aldrig att uppmuntra, att trösta
och förespegla honom en bättre framtid, och detta ehuru hon
själv för egen del ej väntade sig någon glädje av framtiden,
ty sedan till hennes övriga sorger sällat sig underrättelsen
om Georgs skeppsbrott och hans vistande på Helgenäs,
ansåg Fanny, att hans hjärta vore för henne oåterkalleligen
förlorat.
Men nu var ej tid att överlämna sig åt veklig sorg: här
fordrades handling.
»Jag vet icke vad du har för hopp på framtiden?»
yttrade Holmer en dag. »När jag nödgas lägga ned handeln
— och det utslaget faller snart — få vi vara beredda på
det värsta och leva på intet.»
»Jag hoppas, att vi skola leva på Guds nåd och vårt
arbete, kära pappa! Jag har redan ett förslag... Pappa
erbjöd mig för icke länge sedan att bli sin kompanjon: det
visade, att pappa tilltrodde mig någon förmåga. Om pappa
tror så ännu, kunde vi ju begära, att jag för egen del finge
öppna handel här på Strand. Då bleve det sak samma Som
förut, blott med den skillnaden, att affärerna ginge i mitt
namn.»
»Hm, hm, det där var inte så oävet, men hur knäveln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
