Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vill du anlägga handel utan kredit och borgen, och vem tror
du går i borgen för dig?»
»Det gör Karolus Eliasson, och han är en så behållen
och välkänd man, att hans namn tages gott överallt.»
»Jaså... du menar struthandel?»
»Varför just det, pappa? I alla fall kan det bli
välmåga även av den. Vi måste dock tills vidare slå ur hågen
alla större spekulationer, och aldrig, om jag än i framtiden
kunde göra lika goda affärer som pappa gjort, toge jag
lurendrejeriet till hjälp — det har ingett mig en avsky, som
ej kan utplånas.»
Ett par dagar efter detta samtal berättades, att kapten
Letsler hemkommit.
Fanny, som vid tillfället satt inne hos sin far, hade svårt
att dölja intrycket av denna nyhet. Hon ville stiga upp
för att gå ut, men Holmer yttrade med mycken livlighet:
»Vänta litet, mitt barn!» Och så snart de blivit ensamma,
tilläde han, slugt blinkande med ögonen: »Jag ville bara
säga dig ett par ord i förtroende... håll nu ögonen öppna
och låt ej partiet med flit för andra gången gå dig ur
händerna ! Han frågar icke efter om du har någon hemgift
eller ej.»
»Jag förstår... men det är så gott att säga det med
detsamma, att pappa icke bör bygga ringaste förhoppningar på
kapten Letslers besök i hembygden: det rör helt och hållet
hans far, och om han reser hit, må väl pappa icke tilltro
mig ett sådant handlingssätt, som pappa antydde!»
»Ne-nej, men...»
Vid middagstiden följande dag, just då Fanny för tionde
gången sade till sig själv: »Han lär icke komma!» ilade
någon med raska steg uppför gården, och vid blicken dit
ut hämmades hennes andedräkt.
Det var han.
Knappt hade Fanny hunnit sansa sig innan Georg stod
mitt i rummet. Men hur olika var ej detta möte mot det,
som ägde rum för ett par år sedan! Han slöt henne icke
nu med stormande häftighet till sitt bröst: han fattade blott
hennes hand och tryckte den till sina läppar — väl varmt,
men icke med den värma, som Fanny från gammalt kände.
»Det är förbi!» viskade en röst i hennes inre, och hon
erfor en smärta, som nära nog trotsat alla bemödanden
att dölja den. Hon lyckades dock, och när första sekun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
