Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELVTE TIDSKIFTET
ÄN EN GÄNG PÅ FRIFARARN
LVIII.
Vårsolen blickade in genom de höga fönstren i salongen
på Helgenäs och kastade ett lysande skimmer över
silverbroderiet på brudslöjan, som var uppspänd i Elviras
sybåge.
Vid bågen arbetade både Elvira och lilla friherrinnan
Vendela med en iver, som purprat bägges kinder.
»Nej, nu står jag ej ut med att tiga längre!» sade
slutligen Vendela. »Du lär väl så angenämt underhålla dig
på egen hand, att du försmår den skärv, andra kunna lämna
till ditt nöje?»
»Ha vi då tegat så länge?» svarade Elvira, på vars
ansikte uppenbarade sig detta drömmande liv, vilket helst
umbär allt meddelande. »Du har verkligen att göra med en
mycket otacksam värdinna, söta Vendela: först inbjuder jag
dig att arbeta allt vad du förmår, och sedan sitter jag och
fantiserar för mig själv — men det är i alla fall icke första
gången du får visa din människokärlek!»
»Och icke blir det heller den sista!» menade Vendela
glättigt. »Ty ehuru jag hört påstås, att kärleken förmildrar
alla varelser, undrar jag ändå om den skall ta bort din
gamla otålighet? Om till exempel vi nu icke få färdigt
broderiet till i morgon afton, då din kapten kommer — hur
går det då?»
»Ja då», svarade Elvira, och en lätt sky skuggade hen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
