Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nes vackra panna, »bleve jag verkligen ledsen, men icke
häftig, icke otålig, ty jag vet ju, att de där rörelserna
förställa mina anletsdrag — och kan du tro, att jag icke, för
att vara vacker i hans ögon, skulle kunna kuva vilken
rörelse som helst?»
»Då är det ju den fullkomligaste sanning, att kärleken
gör underverk.»
»Vem tvivlar på det, men att kuva vissa känslor, är
icke att övervinna dem. Således skulle jag ändå inom
mig vära missnöjd, om jag icke hade alla slags göromål
undanröjda tills han kommer. Du finner dessutom, kära
Vendela, att jag sedan icke får mycken tid övrig: ack, det
var så länge sedan jag träffade honom!»
»Ja, icke sedan i går fjorton dagar... Men vet du,
Elvira, jag var riktigt förtjust, att tant på din första
lysningsdag övergav sitt beslut att redan vid frukosten överraska
dig med sin närvaro! Hade hon sett dig, då du kom in
och fick se Georg, så försäkrar jag, att du skulle fått höra
en het predikan över en fästmös plikt att taga sin
värdighet i akt.»
»Det vill jag gärna tro!» inföll Elvira med ett hjärtligt
skratt. »Men så får du också medgiva, att det var en
syr-pris, den j ag. icke kunde taga helt lugnt; min stackars
Georg hade ju rest hela natten, för att hinna hit till
morgonen, och reste andra natten igen, blott för att kunna vara
hos mig en enda dag!»
»Å, jag tror nog, att din stackars Georg blev väl
belönad för sin möda... minns du, Elvira, att j ag för länge
sedan sade, att jag icke ville vara med och se din kärlek?»
»Du finner den överdriven — men hur kan du veta det,
Vendela?»
»Det kan jag veta, emedan ni bägge alltid se ut liksom
ni stode i ljusan låga: aldrig taga ni notis om vad som
passerar omkring er. Ni äro icke på jorden. Jag och
Henning älsk...»
»Kära Vendela», avbröt Elvira med sin gamla häftighet,
»tala nu icke om dig och Henning — er kärlek är visst
j ordisk! Men j ag är stolt däröver, att min och Georgs
svävar över jorden. Jämför ej Hennings och Georgs känslor!»
»Nej, gubevars därifrån!» yttrade Vendela litet onådigt.
»Däremot hoppas jag, att Hennings känslor mot mig skola
vara desamma om tio år som de äro i dag. Den lugna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
