Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ord, som för några månader sedan blivit växlade i kajutan
den aftonen Elvira så öppet gjorde sin bekännelse, vågat
hoppas annat.
»Elvira», bad han ömt, »kom åter till dig själv, och ditt
varma hjärta skall, långt ifrån att fördöma mitt avslag,
säkert gilla det!»
»O nej, aldrig mer får du se mig lugn, om du icke nu
i detta enda fall ger efter! Vad skall jag tro... du kan
väl se henne på Strand, men vågar ej blottställa dig för
hennes åsyn just på denna brigg, där hon en gång hade
mera hopp än jag att leva vid din sida. Där, där vore det
vida farligare! Och i och med detsamma du skyr faran,
erkänner du den!»
»Elvira, jag tar Gud till vittne, att din svartsjuka icke
blott förvillar dig, utan förolämpar mig! Äga vi då rätt
att på bekostnad av Fannys goda tanke om min heder och
grannlagenhet tillförsäkra oss ditt lugn — och här kan icke
vara fråga ens om lugn, utan blott om en dig fullkomligt
ovärdig nyck.»
»Visste jag icke det: du erkänner således, att hennes
goda tanke är dig av vida högre värde än min! Georg,
Georg, hur kan du säga mig detta? Du dödar mig genom
en sådan öppenhet! Och likväl, om du dolde något för
mig. . min ädle, tillbedde make, du döljer ju ingenting
för mig... icke en enda känsla... ej en enda tanke
—-nej, icke en halv tanke, icke ens en skymt därav får du
dölja för mig!»
Hon lindade hårt sina armar om hans hals. Hennes
kyssar, hennes tårar, hennes ångest besegrade hans kraft, men
ej hans motvilja för själva saken.
»Min älskade, lugna dig nu... låt mina förnyade löften
om en trohet, som ingenting kan rubba, söva din ångest
till ro! Det skall bli som du vill, blott jag slipper
framföra denna bjudning... Kan du göra det själv?»
»O, ja — hav tack, min Georg! Nu kommer lugnet
snart tillbaka, ty jag vet att, om jag ej varit dig kärare
än hon, du icke skulle givit eftér.»
Och i ro inslumrade hon vid hans hjärta, vilket nu var
lika lugnt. Ty vissheten, att hon så omätligt älskade
ho-nem, förtog bitterheten av hennes svartsjukas utbrott.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
