- Project Runeberg -  Enslingen på Johannisskäret. [Förkortad utgåva] / Vol II /
151

(1916) Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ligt, att vi komrao hit... Men, Georg, nog kan det vara
tillräckligt om du i morgon kysser henne en gång på
hand!»

»I morgon — du bjöd henne då verkligen? Av dina
glada, tillitsfulla blickar slöt jag, att du avstått från ditt
beslut.»

»Jag hade verkligen bort göra det, men när du gick ned
för att ge tillsägelse om båten, sprungo orden över mina
läppar, innan jag hann betänka något mer än det: ’Om
hon ej vill, så kan hon ju neka T Och jag försäkrar dig,
att jag bad henne så hjärtligt, att hon ej ...» Elvira
fullbordade icke slutet av meningen. (

»... kunde misstänka, att det icke var så alldeles
hjärtligt menat?» viskade Georg med en liten straffande min...
»Men vad svarade hon?»

»Hon frågade om det var min egen och uppriktiga
önskan, och när jag på bägge dessa frågor svarade ja,
yttrade hon utan tvekan: ’Då skall jag också komma.*»

När Georg senare på aftonen farit ombord på briggen för
att giva kocken några order för följande middag, satt
Elvira ensam med sin svärfar på den lilla soffan i Nicolines
kammare.

»Nå, min* älskade dotter, var du nöjd med ditt besök
i dag?»

»Över all beskrivning!» Elvira lutade sin glödande kind
mot Letslers bröst och tillviskade honom med dotterlig
förtrolighet, att hennes svartsjuka misstro icke förtjänt en så
stor lycka. »För min Georgs far kan jag säga, vad jag
icke hat mod att erkänna för honom, att det fattas mig
mycket för att likna henne: hon är icke blott skön, hon är
mild, god och ändå så kraftfull, så bestämd Bestämd och
kraftfull är också jag, men utan mildheten och godheten
blir ingenting gott av.»

»Det skall bli gott, mitt barn, ty då du sett och uppfattat
de egenskaper, som han så högt värderade hos Fanny, är
jag viss, att det skall bliva din angelägenhet att också
förvärva dem. Och ju mera obegränsat du visar honom din
tillit, desto säkrare fängslar du honom för alltid. Jag, som
så väl känner hans karaktär, kan med säkerhet förutsäga
dig detta... Dessutom, då första återseendet ej betydde
något — och det fann jag genast av hans öppna blick —
kan du vara lugn!»

»Men säg mig, pappa, hur är en sådan styrka som hen-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:36:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/enspaj/2/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free