Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Stormen gör, att jag inte kan hålla den stadigt — ställ
dig framför mig, Jan, så får jag lägga den mot din axel...
seså ja, det är bra!»
»Ser du något?» frågadé Jan.
»Inte än!»
»Ah, låt mig titta en titt!»
De ombytte ställning.
»Stopp!» ropade Stånge-Jan hastigt. »Stå still,.. nu
har jag honom... det är visst en galeas... men fan så
liten jnesanmast har han... Se där — håll kikarn mera
sydväst, så ser du honom utomkring Sälö-båken.»
»Ja... jag ser den... Men det är ingen galeas, du
— det står inte rätt till ombord där... huka dig mera
ner... rätt så... nu ser jag bra... det är, Guds död,
nödmast han har uppe... stilla, Jan, stilla...» Det kons
en besynnerlig stockning i Karolus* vanligtvis så lugna
röst... »Vid min levande sj äl, är det inte Elvira
Kor-nelia, eller jag vill aldrig mera sätta kikare för ögat!
Hennes bog känner jag bland hundra: den gula randen och de
målade styckeportarna kan jag till och méd skönja... Se
nu du!»
Jan såg, slog ihop kikaren och sade endast: »Så är det
— och detta så gott som hemma i dörrarna! Han klarar
inte Munkskären: han är ju nästan kloss under dem.»
»Nej, det syns bara så: han är längre ute än du tror,
och får han göra två eller tre slag till, så kan han gott
hålla av mot inloppet.»
»Dit kommer hon aldrig med den riggen hon nu har.
Strömmen är för stark: det är den, som satt honom så långt
ner... Herre Jesus, han tänkte väl på annat i går så
dags: då trodde han nog, att han nu legat vid Klippan.»
»Nå, inte hjälper det att klaga, när en kan göra bättre!
Nu ha vi sett huruledes det är fatt, och varken liv eller
skuta skall sparas för min gamle vän Georg... Fort
ombord !»
Men då de vänt sig om och stigit ned (Karolus ville
just med några ord lugna Elvira, som, efter vad han
trodde, icke kunde hava hört samtalet), tvärstannade bägge.
Elvira satt där orörlig som en marmorbild: då orden
an-gingo Georg, skulle hon hava hört dem genom tusen
stormar.
Karolus och Stånge-Jan utbytte blott en blick, men de
förstodo varandra likväl fullkomligt. Stånge-Jan ilade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
