Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nöjd lade gamle Ignelius sitt huvud till vila, och hans
sista bön på jorden var den, att han icke för länge skulle
få vänta på sin älskade gamle husbonde.
*
Första vintern efter omstörtningen i sin lycka tillbragte
Georg ömsom hos fiadern på det åter så dystert blivna
Johannisskäret och ömsom på Helgenäs, där han, med sin
späde son hårt tryckt intill sitt hjärta, anropade Gud att få
följa den älskade, den så gränslöst saknade, vilken, sedan
hon givit honom allt, även gav honom sitt liv.
Gud hörde ej dessa böner. Men då nu gossen, som
hon kvarlämnat, räckte honom sina små händer till avsked,
då även den gamle trogne Ignelius gått bort, förmådde
Georg ej längre dröja på Helgenäs: han sade farväl åt
dessa murar, inom vilka hans far lidit och suckat, inom
vilka han själv nått jordens högsta lycka, men inom vilka
även han nu fått sucka och lida, klaga och tråna, utan
tröst, utan hopp.
Lämnande vården om Helgenäs i Hennings händer,
återvände han till Johannisskäret, där han vid sin fars sida
genomsläpade dagarna, suckande efter våren, då han åter
ville ut och fresta den trolösa böljan.
Slutligen blev det vår... Då drog den unge
sjömannen det första andedrag, som talade om liv.
»Min far», sadé Georg i avskedsstunden, »gå icke bort,
o, gå icke bort, innan jag återkommer! Har jag ej detta
liopp att leva för, då har jag intet, intet — är det ej
förfärligt att icke äga något hopp!»
»Var stark; min dyre son, och Gud skall ej beröva
’dig det sista! Jäg känner på mig, att vi träffas än en
igång.»
*
Handeln av ett vackert skepp jämte dess utrustning och
bemanning satte Georgs domnade själskraft åter i rörelse,
och då han trampade däcket av sitt nya fartyg, kände han
tydligt, att anden ville lyfta sig för att avskaka det
gravstoft som en lång tid tyngt och nedtryckt den. Han kunde
omöjligt urider sin brinnande verksamhet känna smärtan så
frätande, som då han levde endast i drömmarna.
I början av november låg Georgs nya fartyg, efter en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 22:36:31 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/enspaj/2/0176.html
