Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TOLVTE TIDSKIFTET
JOHANNISSKÄREJT
LXVI.
Tvenne gånger hade vinterstormarna rasat fram över de
förfärliga Munkskären. Snart stundade en ny sommar, den
andra, som välvde sina blå vågor över den plats, där Elvira
gått att möta sin make.
Och nu slumrade Elvira i sina fäders grav och vid
hennes sida barnet av hennes kärlek: blott några månader hade
det överlevat henne.
Och när allt detta tilldragit sig, när den ena
förhoppningen efter den andra blivit jordad, då föll även den gamla
eken, som i mer än sjuttio år trofast vuxit tillsammans mecU
Helgenäs.
Kanske var ändå icke förlusten av hans unga, så högt
älskade härskarinna den sorg, som bittrast gnagde sig in s
Ignelius’ hjärta, övertrons bindel, vilken så tätt slutit sig
intill gubbens ögon, hade obarmhärtigt blivit bortriven: de
rövade kyrkstenarna, som förorsakat honom så mången
bekymmersam stund, voro väl komna till ro, men hade det
därför blivit bättre, hade någonsin en fullkomligare
upplösning av all lycka ägt rum än den nu inträffade: den sisttf
dottern av det gamla huset gick bort — den första
telningen av det nya följde henne! Vad återstod, då till och
med hans gamla kära barndomstro berövades honom? Intet
— intet utom hoppet att få komma dit, där varje gåta
löses.
12 B Enslingen på Johannisskäret II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
