Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jaså», sade Georg, djupt nedslagen — »hon beho
icke leva längre!» •
Anande och mötande hans smärta, kramade Letsler ofta ^
den älskade sonens hand. »Du skall ej oroa dig, barn:
ännu är jag icke resfärdig.»
Men någon annan hade under denna höst blivit
resfärdig... Patron Holmer, som efter den stora
omstört-ningen tämligen repat sig i de nya affärerna, fick likväl icke
länge njuta sitt lugn. Hela sommaren ända från vårens
början, då Fanny hemkom för att icke mera lämna honom,
hade han känt sig illamående, men mot hösten tilltog det
onda. Och när han förstod, att det började lida till slut,
sade han en dag till sin dotter, där hon djupt sorgsen satt
vid hans sida: »Jag är nöjd, mitt barn, ty en inre röst, på
vilken jag tror så fast som på Guds eget ord, säger mig, att
din trogna kärlek snart skall finna sin lön... Ja, ja, rodna
ej du inför mig... När du avslog det sista anbudet i
våras, så förstod jag, att du aldrig ville eller kunde bli
lycklig utom med en viss kapten — och han kommer!» I
denna fasta tro dog Holmer.
Nu var boden på Strand bortarrenderad, och Fanny hade
återflyttat till Göteborg. Men under den tid hon varit
hemma hade hon, som fordom, mycket ofta besökt en
slin-gen...
Karolus och Georg, vilka efter den förskräckliga
tilldragelsen vid Munkskären blivit ännu starkare förenade, voro
under denna vinter nästan beständigt tillsammans, det vill
säga, att Karolus för det mesta uppehöll sig på
Johannis-skäret, där han liksom Georg sökte utfundera den gamles
minsta önskningar. Men hans önskningar hade tystnat,
och om han ägde några, nämnde han dem likväl icke.
Det var vackert att se dessa kraftfulla sjömän sitta där
i stilla andakt och lyssna på Nisse, när han med sin
vänliga röst, för den gamle läste högt ur bibeln om aftnarna.
Stundom läste även Georg, men den starka, fylliga klangen
i hans ton behagade ej Letslers öra så som den, vid vilken
han en gång för alla blivit van.
Emellertid hade Georgs sinne även rum för många
minnen och känslor, som ofta överraskade honom, då han
tyckte sig hava tänkt antingen på sin förevigade Elvira eller
på sin gamle far.
Han var skygg och rädd för dessa känslor och minnen,
och han nästan blygdes för sig själv, då han någon gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
