Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mot sin vilja började lyssna till dem: de hade så många
saker att förtälja både om det framfarna och det framtida.
Men — icke kunde han överlämna sig åt så förledande
villor... Han, som så högt älskat och varit älskad av
den ömmaste, hängivnaste maka... han, som så djupt
saknade och sörjde henne!
»Ja», sade han till sig själv, »jag sörjer henne alltför
djupt att kunna bliva henne otrogen!» Men åter skyggade
han tillbaka, ty han var ej rätt väl tillfreds med sina
försäkringar.
Under varjehanda förevändningar hade han letat i sin
fars gömmor och slutligen påträffat det lilla brevpaket, som
han anförtrott denne, kort förrän han reste till Helgenäs
att fria.
»Söker du något, min son?» hade Letsler en gång
frågat. Men då svarade Georg blodröd i ansiktet: »Jag
trodde, att jag lagt en karta här!»
Ett par dagar därefter hade likväl Letsler vid en tillfällig
blick in i hans kammare sett honom med all iver sitta och
studera på den föregivna kartan. Då log den gamle i sitt
sinne och hoppades, att Georg nog ännu en gång skulle
repa sig och åter finna lycka och glädje i livet.
»Jag tror», sade Karolus en dag, helt tvärt avhuggande
den långa tystnaden i detta ämne, »att kapten Georg rent
av glömt mamsell Fanny... har han alldeles ingen längtan
att se henne mer?»
»Jag har så sällan tänkt på henne, att jag icke kunnat
komma att röna en sådan längtan!» svarade Georg tvunget.
»Men nog tror jag, att hennes återseende skulle göra mig
glädje.»
»Så, nätt opp, är också min förmening!» inföll Karolus,
men tog ej vidare upp tråden. Karolus var för slug att
låtsa märka, det Georg rätt gärna skulle velat fortsätta, men
då han var osäker på Fannys närvarande tänkesätt, ville
han icke göra sig skyldig till mer än en liten oskyldig
påstötning.
Så gick tiden till fram mot slutet av januari. Och nu
kunde Georg i trots av sin sorg, sin saknad, sitt
änklings-stånd ej mera dölja för sig själv, att den levande gamla
kärleken med all makt ville tränga bort den, vars föremål
var långt över jorden.
Han ville åter finna livet, om ej rosenrött, åtminstone
i andra skiftningar än svart och vitt: han ville åter fylla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
