Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
Klagar än länge och stränderna slår med
suckande vågor*
och dessa:
Ändtligen stormen teg. Allt dofvare
bullrade åskan;
Stjernorna än en gång från det blåa
renade hvalfvet,
Inan de släcktesj blickade ned, och vid
vestliga randen
Månen döende låg på en bädd af
vikande skyar.
Härligt nu solen ur vågorna bröt. Af
demanter besmjckad.
Härmande sjelf en sol, för sin brudgums
lågande kyssar
Glänste och rodnade jorden. Från
skogens skimrande toppar
Skattade foglarnas sång, från lätta,
vårliga gullmoln,
Och ur nattliga klyftornas djup fram-
smögo sig djuren,
Dansen att börja i skogarnas famn och
på ängarna åter.
Dock — skulle jag anföra alla ställen,
som utmärka sig genom en metrisk prakt
och lefvande färgglans, finge jag nästan
afskrifva liela poemet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
