Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lemnande vid deras rand ranunkeln,
Sista blomman på naturens grafbädd,
Stannade der icke. förr’n jag hunnit
Upp bland molnen, «om kring hjessan sväfva.
Stod jag så der ensam, såg blott stundom
Grenom molnens massor fjällets snöfält
Och i fjerran djupt en dunkel fjällfors
I dess trånga bädd af svartgrön granskog,
Hörde dock ej någon suck af suset.
Ensam stod jag så. Den lätta fjällvind
.Jagade mig iskall öfver pannan:
Blodets värme, stegrad under färden,
Sjönk så småningom, — och den fick sjunka.
Blicken fann der uppe ingen hvila.
Men den ödsliga, den nya taflan
Slog min tankes syn, — och så jag tänkte
Öfver lifvets, öfver dödens välde:
Dödens välde? Fåfängt du i verlden
Söker någon punkt der döden herskar.
Lifvets välde ingen slutgräns känner :
Allt är lif. Hvad menskan kallar döden
Ar förvandling blott, en tjenste-ande,
Hvilken spelar med i lifvets formspel.
Endast formen är förgänglig. Lifvet,
Lifvet sjelft i allting, alltid pulsar,
Fastän starkt uti den ena formen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
