Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
Svagt, omärkligt, skendödt i den andra. —
Mal var ännu ej förgängelsen;
Outtömligt rik är lifvets ande.
Ej dess gåta menniskan skall lösa,
Hur i sekler hon derpå arbetar.
Lättare vi lösa dödens gåta.
Mörk den är, men endast såsom natten,
Hvarutur allt lif förnyadt uppstår,
Såsom natten, den vårt svaga öga,
Se’n den vänjt sig vid dess djupa skuggor,
Genomtränger och blott dunkel finner.
Lifvets hvilostund är döden,
Och med nya krafter, nya former
Det utur sin hvila åter framgår.
Men hur full af fasor döden synes!
Hur förgängelsen i alla former
Griper oss med outsäglig smärta.
Huru höstens suck i gulnadt löfverk,
Hur livart afsked af allt skönt, allt älskadt
Talar smärtsamt om förgängelsen
Såsom svaret uppå lifvets gåta.
Lifvet vill det så. Eiendtligt icke
Mot sig sjelft det är. Hvarhelst det spelar,
Genom plantans grönska eller hjertat,
Vill det blott sig sjelft med alla medel.
Genom död och vexling först och sist.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
