Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
Lifvets genius, har du mätt dess kärlek!
Nyckfull var den aldrig än’. Den ville
Nya krafter, der du blott säg döden,
Nya lagrar, der du blott såg skuggor.
Lifvet önskar friska upp din glädje,
Och det förer dig till ödemarker,
Der blott du, ej det har sina gränser,
Att du rätt skall fatta all dess fullhet.
Se, du vänder från din färd tillbaka,
Och det första blomster, som du varsnar,
Vecklar upp för dig en flik af gatan
Klarare än du den förr förstod.
Så jag tänkte der på fjällets hjessa.
Döden icke der jag hade funnit,
Men en ny förklaring blott af lifvet.
Blott min egen svaghet och begränsning,
Icke lifvets, blef mig än mer klar.
Och jag trädde an min återvandring,
Såg ranunkeln invid drifvans bräddar,
Såg den ej med sorg i skära ögat.
Den var nu ej blott det sista spåret
Efter Flora; den var nu mig blifven
Till en gränsvakt mellan lifvets riken,
Ej ett blomster blott uppå dess graf.
Sjelfva Flora sväfvar öfver fjällen,
Gråter röda tårar der i drifvan,
Liksom hon ännu i öknens hetta
Sköter om oasens blomsterrike.
Och jag såg der frusna, krympta björkar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
