- Project Runeberg -  Dikter och smärre prosaiska stycken /
168

(1881) [MARC] Author: Olof Eneroth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

168
vi sålunda skulle komma ifrån inrättningsbarnen, och i så-
dant fall skulle möjligen styresmannen kunna anses hafva
haft rätt. Men jag tror, att den moderliga instinkten före-
skref henne hennes handlingssätt, och jag tror också, att
hon aldrig fick skäl att ångra sig. Det höll imellertid på
att ga illa för oss strax i början. Intagningen i den nya
skolan gick förträffligt. Men en dag några veckor senare
hölls upprop i skolan för inbetalning af ved och ljuspennin-
gar. dag hade sagt till derom åt mor, men hon hade omöj-
ligt kunnat skaffa pengar (det var 1 r:dr b:co,) till den
dagen. Då ordningen kom till mig, svarade jag med gråten
i halsen, att mor hade inga pengar. Läraren, som troligen
blef störd i sin förrättning eller kanske icke trodde mig, röt
till: helsa du mor och säg, att hon skaffar pengar, — och
så ropade han upp den dernäst. Det var som om åskan
hade slagit ned. När jag omsider vågade se upp, märkte
jag hur kamraterna tittade på mig och skrattade i mjugg,
dag hade kanske aldrig förr känt mig så olycklig. Under
frukostlofvet sprang jag hem och berättade för mor hvad
som händt. Nu var det hennes tur att gråta med mig; några
pengar fick jag icke, men jag hade fått gråta ut, mor hade
smekt både sin och min oro till ro, och så bar det af till
skolan igen.
Det var värt första nederlag på skolvägen; annars hade
mor glädje af oss, och när terminsafgiften skulle betalas,
var hon beredd derpå. dag tror, att hon aldrig hade gifvit
ut någon penning med sådant nöje som den, hur nära hon
än fick taga sig dervid. Nästa gång den skulle betalas,
nekade mig läraren att taga hem uppbördsboken. dag blef
icke litet öfverraskad, då jag under middagslofvet såg honom
komma hem till mor. Ingen hade ju sagt honom, hvar vi
bodde, åtminstone hade han icke frågat mig derom. dag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:45:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eodikter/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free