allmanna föreställningen. Ja — och härmed äro vi inne på frågan om Hollands odling. När odlingen hunnit mycket långt, och jordstyckningen länge fortgått, så att de flesta odlare hafva sina egna små områden, då blifva landtman och trädgårdsman nästan ett, och den speciella trädgårdsodlingen drager sig då alltmera inom glas och ram, slår sig på handel med trädgårdsalster inom städerna och dröjer på landet qvar endast der och hvar vid de större slotten eller landtgårdarne, der ett mera vidtomfattande odlingsarbete gör arbetets fördelning nödvändig. Det är så också i Holland. Trädgårdsmästarne här äro egentligen starkast i den så kallade ”drifhusskötseln”, utan att dermed förnekas dem deras skicklighet i nästan alla arter af den yttre trädgårdsodlingen. I blomsterlökodling åtminstone intaga de väl ännu första rummet i Europa. Men den del af trädgårdsmästarens verksamhet, hvaruppå landskapets försköning skulle kunna anses bero, — parkkonsten, af den synas mig här i Holland spåren temligen mycket försvinna uti landtbrukets egen konst. Holländarne hafva väl, som redan är sagdt, varit bland jordens största konstnärer i fråga om att skapa sjelfva jorden, att ur vattnet låta sin jordtorfva träda fram i solen att blifva behaglig och bördig. Med detta arbete äro