hyser i det hela taget så ringa deltagande. Men jag drifves dertill af skäl, dem jag alltid ansett för mig bindande, och af hvilka jag här endast vill upprepa följande: En nations bildning samt dennas art och riktning slå ut, som man säger, på alla möjliga sätt i det yttre, icke minst i den karakter, som den odlade naturen hos de särskilda folken eger. Det gifves många vägar, hvarpå man kan söka leta sig till ett omdöme om den eller den nationen. Och hvilka dessa alla äro, behöfver jag ej här vidröra. En af dem, som man emellertid minst begagnat ännu, och som dock synes mig vara en af de tillgängligaste, är den, som leder genom den yttre naturen. Den kan, om den beträdes särskildt med af-sigt att derpå hinna till en förklaring öfver folkets karakter, gifva ett och annat enkelt svar, som icke torde vara så att förakta. Det är med ögon, som söka dylika förklaringar, vi betraktat den holländska naturen och det sätt, hvarpå holländarne behandlat och behandla densamma. Och det är i denna syftning vi gå att tillägga följande: Hvad holländarne för Europa varit och äro, derom upplyser historien på mångfaldiga blad. Holländarne ha varit med om ”die Weltgeschichte” en tid. Flera af de europeiska folkens öden ha under en tid i en icke ringa mån berott på dem.