Jag anser mig blott i förbigående böra erinra om, hurusom vi svenskar, just när vi stodo på höjden af politisk betydelse i Europa, stötte på patrull i — Holland. Hade icke holländarne varit, så skulle man kunna våga förmoda, att Carl X Gustaf hade kommit att förändra de skandinaviska ländernas förhållande både sinsemellan och till det öfriga Europa, mer än han gjorde. — Holländarne hafva under en icke obetydlig tidrymd varit med om att bestämma den religiösa och litterära bildningens riktning i Europa. Både ”renaissancen” och reformationen funno i Holland en tillflyktsort och kämpar, som sedan spridde pånyttfödelsens läror öfver Europa. Men här gäller nu frågan öm odlingen, naturens behandling med afseende på skönhetens fordringar här i verlden. Låtom oss tillse, hvad Holland i detta hänseende varit och gjort för Europa. Möjligen skola vi genom en framställning deröfver kunna bevisa, först och främst vår sats, hurusom den yttre odlingens historia, isynnerhet när den en gång blir fullständigt skrifven, liksom kan fylla i och bekräfta den inre bildningens historia, och för det andra, hurusom man på den vägen liksom kommer lättare åt vissa hufvuddrag i ett folks karakter. Med andra ord, låtom oss försöka efterse, om icke det sätt, hvarpå holländaren i konstbehandlingen af sin natur gått till väga, röjer hans karakter.