ej skulle sättas i riktig rörelse? Om maskineriet skulle, oaktadt all siffrornas förökning, gå trögt? Ja, det är något, hvarom endast en längre tids erfarenhet på stället kan gifva besked. Man vill påstå, att holländarne ega alla sjelfstyrelsens former, utan att andan är riktigt liflig numera. Vi ega naturligtvis intet att derom säga, men — att dömma af ytan — man blir lätt böjd för att tro något sådant verkligen ega rum. Likväl finnes det något, som å andra sidan gör en misstänksam mot dem, som betrakta och framställa Holland i en afgjordt tvetydig dager. Alla de associationer, som gjort landtbrukets befordrande till föremål för sin verksamhet, äro af ett yngre datum. De äro nästan alla från 1840-talet. Huru gammalt Holland än är, så äro alltså dessa föreningar temligen unga, till och med yngre än hos oss. I Holland går allting dessutom mycket stilla och liksom litet säfligt tillväga. Möjligen gömma dessa föreningar mera kraft och mera framtid, än de, som döma allt efter engelsk måttstock, vilja förmoda. Det må nu vara hur som helst härmed, jag har härmed förnämligast velat antyda, hur man i Holland går tillväga med modemäringens befrämjande. Jag tillägger några sifferförhållanden.