hafva mager jord, och egendomarne intaga stora sträckor. I Nord- och Syd-Holland deremot har jordstyckningen gått mycket långt. Der råder till och med i detta fall en viss likhet med förhållandena i Flandern. Allmänna åsigten är, att en egendom på 50 bunders är — lagom. För öfrigt lärer man i fråga om ”skiftet” äfven träffa på det gamla och föråldrade i Holland. Der lärer finnas egendomar, som äro några hundrade nederländska alnar (l nederländsk el = 1½ svensk aln) breda, men deremot 2 nederländska mil långa; egendomar, som bestå af hundradetals kringströdda bitar o. s. v. Priserna åter på jorden äro naturligtvis ytterst olika i olika provinser. I Nord- och Syd-Holland, som äro de fetaste och som utgöra Nederländernas förnämsta ost- och smörland, står jorden naturligtvis mycket högt i pris. För ängsmark betalas ända till 2000 gulden per bunder, och i årligt arrende för samma jord upp till 90 gulden. För trädgårdsjord betalas ända till 3000 gulden och 300 gulden i årligt arrende o. s. v. — och skall böjelsen att sätta in sina penningar i inteckningar uti landtgårdar här vara i starkt tilltagande. I Haarlemermeer står jorden i ett värde från 300 till 1000 gulden pr bunder, och betalas i arrende från 20 till 60 gulden. Såsom ett bidrag